Jag har kämpat för att inte gråtaAtt hålla varenda liten känsla inneGlömma det där som jag trodde var någotEn anledning att hata digJag glömde idag att jag försökt låta bliOch förstörde min bästaväns blusMitt varma falska lager det rann bortNekades därför ännu en gångEn anledning att hata digDet spelades en låt på radionEn sån där vacker melodi Men jag gjorde allt för att få stop på ljudetJag älskade den där refrängenHur gick den nu igen? Minns du? Inte jag..En anledning att hata digJag kokade kaffe då jag fann en bildBörjade hälla upp det kokheta svarta kaffetHann inte till hälften förren jag såg det igenJag kunde ännu engång inte låta bliOch nu igen försvann lite utav min tidOch det som inte var jag syntes inte merJag kom försent till något jag inte hunnit planeraEn anledning att hata digMinns du hur du när du gav efterNär du runt min hals placerade något obetydligtObetydligt nu, det ligger under snön någonstansJag var alldelles blodig, då jag satt ute i det kallaOch en annan del utav din envishet Det ligger på min bästaväns nattduksbordJag blir inte av med digJag försöker varje dag verka starkJag misslyckas och någon tar emot migDå jag faller försvinner alltEn anledning att hata dig..

Ska man verkligen behöva känna sig typ så här tvungen till att ta ett beslut? Jag orkar inte ha allting, ja allt tyngd på mina axlar, jag har blivit svag på sistonde, jag vill verkligen, det måste du tro på när jag säger det, jag vill! Jag är bara så rädd för att du inte ska ha någonting som får mig att vilja efter en tid, att jag ska glömma varför jag gav mig in på detta, jag vill inte riskera att såra någon, eller aa, i stort sätt inte såra dig. Vad jag önskar just nu är väl att du ska ha något som får mig att känna mig säker i det här beslutet, något fint som gör mig stark, och tillräckligt modig för att hålla din hand, kanske dumt att säga det, men jag vet väl att du ändå aldrig kommer förstå det, men jag älskar dig!

Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag står vid ett val som egentligen borde vara det enklaste, men jag kan verkligen inte släppa dig, jag vet inte vad det är med mig, denna fantastiska människa som erbjuder mig hela sitt hjärta, och du.. du sårar mig mer och mer var dag som går, och jag håller fast vid smärtan, inte håller jag mig undan, vad är det som får mig att stanna kvar? Du är väl inget annat än en pojke heller? Jag trivs ingenstans, men jag har iallafall bestämt mig, ska jag behöva välja, så väljer jag dig <3

This years love had better last heaven knows it's high time I've been waiting on my own too long And when you hold me like you do It feels so right I start to forget how my heart gets torn When that hurt gets thrown Feeling like I can't go on Turning circles when time again it cuts like a knife oh yea If you love me got to know for sure Cos it takes something more this time than sweet sweet lies before i open up my arms and fall losing all control of every dream inside my soul and when you kiss me on that midnight street sweep me off my feet singin ain't this life so sweet this years love had better last this years love had better last so who's to worry if our hearts get torn when that hurt gets thrown don't you know this life goes on and won't you kiss me on that midnight street sweep me off my feet singin ain't this life so sweet

Jag blir så ledsen när jag ser att du inte är där, jag lovade mig själv att inte känna det här, och jag försöker låta bli, men jag kan inte, det går inte, jag vill bara ge dig allt, jag vet att jag bara gör dig rädd, men jag måste ju försöka, jag måste sluta bry mig, det måste jag verkligen, och att gråta tar mig ingenstans, men nu gråter jag.

Du var förändrad på något sätt, ett sätt jag inte kan beskriva, det var även små saker, som att du talade med andra ord, självsäkrare ord, du luktade annorlunda, lite utav oss hade försvunnit ifrån dig, saker jag minns så väl, dom fanns faktiskt inte ens kvar, jag som trodde att lukten alltid skulle finnas kvar, du överraskade mig, det gjorde du, det kan jag lova, jag är tacksam, samtidigt osäker, vad har jag nu att minnas? Hur din hud var så varm och mjuk, din hud som blev så kall när du somnat och sparkat ner täcket, hur du hatade att jag petade på din utåt stickande navel, dina sätt att rycka till när jag gör ngt emot dig som känns obehagligt, eller när du säger fel och gömmer dig som om du sett något hemskt, jag älskar det, är det det enda jag har kvar nu?

Det är väl depp-måndag idag antar jag, orkar inte resa mig upp, ligger här i min säng och lyssnar på jocke berg, tycker synd om mig själv sådär, så som man brukar göra när ingenting är fel, gråter ibland, över allt och ja.. ingenting, vet inte hur det kommer sig att jag har dessa dagar, men man vet aldrig, kanske är det också bra. Önskar bara att det fanns någon att krama om, ska kidnappa ngn och låsa in kramarn i min garderob, - att ta ut när jag blir ledsen. puss

Jag gjorde något, som du velat, och visst, även jag hoppades på att få hålla dig igen, men samtidigt som jag tyckte att värmen var perfekt, så förlorade jag allt jag försökt hålla för mig själv, förlorade den enda famnen som varit trygg, jag ser inte vad jag drömmer om, jag hör inte längre orden som ska hålla mig om min rygg, du är borta, så snabbt, jag gjorde ett misstag, förlåt mig, du ser väl att ångesten dödar mig? Det känns som knivhugg, tappar andan, men ställer mig igen, jag är rädd, men kanske klarar jag mig ändå.. vad tror du?