Att din famn känns såhär trygg har aldrig varit lika sant som nu.19% kvar.. jag älskar dig.

Hur skulle jag leva om jag inte visste att något väntade mig,Hur skulle jag orka vänta om jag inte visste att ngn skulle kommaVarför skulle jag bry mig om jag inte tyckte att personen var betydelsefullHur skulle jag veta vad som skiljde dig ifrån alla andraOm inte alla andra vore såna falska individerVarför känner folk att dom måste ljuga för mig om dom inte avundas migVarför skulle dom förakta mig om dom inte trodde att jag hade något dom inte harJag vet inte vart det här är menat att leda, men jag är trött på så mkt.

Förstår inte varför man kan få såna här dödstankar, dom är ju helt meningslösa, varför skulle man vilja försvinna ifrån ytan, lämna allt som man själv skapat för sig, jag vet att jag själv kan känna att jag bara vill hålla andan tills jag släpper det, tills jag blir kvävd, men samtidigt, vad besviken jag skulle bli om jag någonsin lyckades, jag undrar verkligen vad det ska bli utav mig, så som folk runt omkring mig säger att jag inte kommer lyckas med någonting, var dag hör man hur dålig man är på allt och ingenting, och vad hjälper tårar när någon vill en illa? Vad räcker kuratorns ord till när någon slår mig? Du kommer aldrig förstå hur det är att leva stor familj, att leva som om man inte hade den, instängd med få ord i mina öron lever jag med dessa människor, mina bröder, min syster, min mamma och min pappa, vart är ni? När slutade ni se mig som någon? Jag är hungrig, hör ni inte hur mitt inre skriker? Hur mitt hjärta spricker och bit för bit faller isär.. Jag är inte ensam, jag är rädd.Men jag ska inte klaga, barnen i afrika svälter och ges bort!