Jag borde nog inte sitta här

Om tre timmar

Skulle jag tyckt att det var okej

Men klockan är strax tre

Det är långt kvar tills kärleken reser

Jag kan inte vänta tills jag får vänta

På dig

Älskling 

Färre än 16 timmar

Hur kan man vara så lycklig

Det borde inte vara påriktigt

Far säger att det bara är strunt

Men vad vet han om någonting

Han är född på 60-talet

Och vet ingenting om dagens trängsel

Jag har inte ens hunnit packa

Men jag är redan påväg

Ska nog sova ett tag

Då kanske man blir lugn för någon sekund

Jag blir så otroligt glad utav sånt här

Det händer mig.

Gårdagen

Jag har blivit mitt eget spöke

Och ibland förstår jag inte

Blåmärkena blir fler och fler

Stolthet

Det äter upp mig

Jag är inte så stark som jag tycker att jag är

Huvudvärken dånar i hela rummet

Känner du det

Att jag håller i väggarna

För att inte ramla omkull

Jag gråter

För jag saknar något 

Jag ska lämna staden

Med en känsla i halsen

Antalet skor som väskan innehåller

Det är genant

Men jag är inte självisk

Du måste ju tycka om mig på alla sätt

Men du får nog också välja 

Vita röda och svarta

Det gör mig tokig 

168 timmar  har vi kommit ner till

Vem ska hålla mig i handen när jag

Kliver ner ifrån resan

Vem ska rädda mig ifrån rädslan

Jag vet inte

Jag vet ingenting

Vet du det

Jag vet ingenting

Nu är jag snart där 

Frank Dandy, och en massa jäkla trams

För jag är rädd att du vet varför jag tänker

Varför jag möblerar om och varför allting blänker

Jag vet att du inte ens är påväg

Eller om tågen ens går imorgon

Jag vet bara

Att jag är otroligt rädd

Även om jag är glad

Och ledsen på samma gång

Jag är påväg

Och se hur det blänker... 

Jag vill ha dig

Under mina naglar

192 timmar

Hur ska jag möjligen kunna stå ut

Utan att mig själv förvrida

.........

Jag har inget svar

Som kan få tiden att springa

Jag längtar

Förargligt! 

Varför tänker jag på det än

Borde ju gått och blivit klokare

..Tycker man

Vet inte ens varför jag berättar detta för dig

Att jag tänker på dig

Lyssnar på sånt

Som påminde om allt

Vårat sätt att älska

Jag försvinner en stund

I en dröm om att du fortfarande

Smeker mig ömt

Du sitter där nöjd

Som om du gjort något bra

Men visst älskar jag ditt sätt att små le

Och ditt sätt att gråta i min famn

Trots att du ska kallas man

Det var så du visade

Att du älskade mig

Det vet jag

Och jag saknar det

Jag vill inte sakna det

Det är trots allt första natten på många veckor

Jag tänkt på dig

Kom inte tillbaka snälla

Jag har hittat någon

Du skulle nog varit glad för mig

..Kanske inte

Du är så svartsjuk

Precis som jag

Låt oss aldrig prata

Jag hoppas att du håller tyst

Så jag slipper besvara 

Du är trots allt

Ingenting

..Litegrann. 

Den dagen du förändras

Ska jag föralltid hata

Minuten du går din väg

Sista skymten utav dig

Den som får göra mig halv

Just för att du är någon 

Den dyraste är du

Vidrör mig

Snälla.. 

Jag kommer aldrig att låta dig gå. 

Så kom nu älskling, nu kokar vi te.