Det känns som att nu på halloween borde man åka till dom man mist, och visa att dom är saknade. Men nu har jag gråtit ganska mycket, över alla jag inte har. Dom jag trodde jag behövde, jag klarar mig. Men jag saknar er, ni var mitt stöd. Jag tror att ni finns hos mig än, men jag är så envis, vilket ni vet. Kommer bli svårt för mig att se att något är tillräckligt bra för mig. För utan eran hjälp, så kommer jag aldrig vara säker på någonting. Jag kan inte arbeta ordentligt, för då tänker jag på er. Och då orkar jag inte mer. Jag kan inte vara ensam för då faller jag ihop. Jag vill inte vara för glad, för då känns allt fel. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, men i helgen, då kommer jag. Jag saknar er, men på söndag så visar jag min saknad med blommor och ljus. På söndag brinner mina ljus för er!

Ingen bryr sig. Jag ska bli precis som er. Undrar vem det är som bryr sig då. Ni äcklar mig, och jag står inte ut med er. Adjö vänskap, Adjö Mig själv. Glöm allt ni sett och hört. Det är inget ni lagt märke till ändå. Jag har börjat hoppas. Hoppas på att det värsta ska hända, att jag ska bli träffad av något stort. Att förlora kontrollen, att för engångs skull få slippa allt. Jag drömmer om att jag faller. Drömmer om att han förstör mig. Dagarna är fyllda utav fantasier, hur ska jag kunna ha sönder mig på det bästa sätt? Ja, även i mina fantasier är jag lite utav en perfektionist. Jag vet inte, men jag är trött på det här. Jag vill gå ut och bli nertrampad, aldrig mer se solskenet. Jag har varit mitt eget solsken för länge, jag behöver något som förstör mig. Jag vill att du ska slå mig. Jag slår mig själv. Jag vill att du ska kasta allt på mig, det är det jag gör, men jag är inte stark nog att lyfta de tunga tyngderna. Snälla kasta mig ner för ett stup. Jag vill känna luften under mig, jag vill känna hur jag dras till marken. Jag vill känna hur jag trycks emot den hårda asfalten. Ja jag önskar mig själv det värsta.

Jag vet inte om jag vill göra det här mer. Jag har sagt det förut, och jag menar det lika mkt som då. JAG ORKAR INTE! Vill bort, ifrån allt och alla. Erat smink är inte det enda falska med er längre. Och det får mig att inse att jag inte vill ha er längre. Men vilket adjö är acceptabelt för er? Jag är för bra för mig själv. Hur säger man farväl till sig själv? Jag bara undrar. Snälla ta mig härifrån, någon?

Jag är för svår för dig att hantera, men jag låter dig försöka. Jag vet att vi kommer misslyckas. Vi kommer bli dom ingen kommer ihåg. Du och jag som var dom lyckligaste tillsammans. Vi kommer bara bli två namn på ett papper sparat för att minnas. Jag känner mig värdelös utan dig, men ibland får man offra det bästa. Hoppas vi slipper prata om varann igen, för det gör ont bara utav att tänka på dig raring. Ett papper är det enda jag vill ha kvar utav oss, snälla lämna mig ifred. Du vet att det inte går mer. Jag vill ha det där avskedet vi alltid talade om. Den där sista blicken som vi drömt om så länge. Jag längtar efter att sakna dig. Om vi bara gav varann tid, men med två lika envisa och tålamodlösa personer, så funkar nog ingenting. Förlåt för att jag säger det men jag vet inte vad jag ska göra utan dig, Jag älskar dig.. Ja jag älskar dig. Det gör jag verkligen. Jag gav dig allt, men aldrig tillräckligt, förlåt!

Jag känner mig inte som en såndär som är efterfrågad. Men jag skulle vara 10ggr lyckligare ifall någon ringde mig ibland. Jag tänker inte på antalet vänner jag har. Men ibland önskar jag att det fanns någon som ville vara min vän. Jag vet inte om jag bryr mig om ifall någon pratar om mig. Men utav vad jag hört,så önskar jag att folk kunde tala gott om mig. Det var länge sen jag var hög.. Men gud vad fel jag hade när jag trodde att jag dög.

Missade ett prov idag, fy skäms!Jag vet inte känner mig inte så..idérik just nu så låter bli att skriva något vettigt. Ha en bra dag, för det skall jag ha ;D puss

Jag ingen som helst aning längre.

Alla uppgifter är slutförda, och alla böcker är lästa. Det känns som att jag är påväg nu, påriktigt. Fast jag vet inte om jag kan lita på mig själv mer, jag har svikit mig själv så mycket. Så jag vet bara inte hur jag ska kunna tro på mig själv. Jag ger mig allt, dom bästa vännerna, dom bästa orden, bästa valen, bästa maten. Jag undrar om något är tillräckligt bra för mig. TACK FÖR MIG; I'LL BE BACK;D