Jag vet inte hur hopplöst jag önskar att allting ska vara som det borde.
Det är tomt och jag är själv.
Jag ser dig knappt längre, hör dig inte alls.
Men trots det så dyker du upp ibland.

Ja jag kan drömma om dig.
Men när jag öppnar ögonen och ser vem du är.
Så ser jag att det inte alls är dig jag drömmer om.
Du är någon annan.

Och jag vet inte om jag vågar sluta drömma.

Jag är rädd för att tänka dessa ord
Det är med varsamhet jag lägger ifrån mig dom
För er att se och för mig att ha när jag behöver

Min kropp har börjat ana förändring
Den har fått utföra många glädjeskutt de senaste veckorna
Jag undrar om den förstår
Att den i mina tankar svävar runt bland moln
Inte riktigt de moln man skulle kunna tänka sig vid enorm lycka
Men de kan liknas vid de små, tunna moln som ständigt lägger sig på solen en varm sommardag
Då ljuset i ateljén plötsligt blir aningen mörkare

Jag börjar känna mig som solskenet jag engång såg mig själv som

Men jag ska vara tyst om det
Inte först dagen jag ser att någon annan ser det jag ser
Vågar jag tro på mig själv


En glimt av hopp.