Vad är det för skillnad på ditt sätt att må dåligt och mitt? Menar du att jag hittar på? Eller det att jag inte gråter varje gång jag ramlar och slår mig? Och det att människors kommentarer ibland inte slår mig så hårt? Jag förstår verkligen inte vad du menade med att det inte är samma sak som när detta hände mig? Det är svårt att bry sig när man hör något sådant, varsågod såra mig, slå mig bara för att du inte kan få det du vill ha, få mig att må dåligt för att du inte kan vara glad, säg att allt jag trott på bara var på låtsas, för att du inte når det som är sant, gör vad fan du vill, jag ska inte stoppa dig, det är väl sånt vänner gör.. eller hur? Du är ju min vän...

Jag vet inte hur många gånger jag sagt det exakt, men tillräckligt borde man tycka, för att någon ska lyssna för en gångs skull, jag tänker inte behandla dig som du vill bli behandlad, om du inte ens har i tanken att göra detsamma, oavsett hur nära vi står, jag gör det inte, det känns bara värre att sedan inte få något tillbaka, att inte ha någon att luta sig emot, ni kan dra åt fanders tycker jag, har börjat trötta på den här skiten, tänker inte säga ryck upp dig, du är inte värd det.