Känner mig inte direkt på topp, inte efter att ha läst allt som försig går emellan er, inte efter att ha sett att du raderat det där, jag såg att du inte ville prata med mig, du ville prata med någon annan, jag kanske var tråkig, kanske ser jag inte bra ut, ja vad vet jag, jag är inte du, men jag duger inte till, du säger att jag är värd något bättre, men är den värd mig? hur kommer det sig? har aldrig varit tillräcklig för någon annan varför skulle jag vara det för någon bättre, jag förstår inte vad folk villha utav saker, vad menar du med orden du inte säger, jag hör även fast du inte öppnar munnen, jag kan läsa dina rörelser, du är rädd, för mig, du vill bort, ifrån mig, för att du ser att jag är rädd..

Det här är nog den konstigaste känslan jag känt på länge, är helt förvirrad måste jag säga, vet faktiskt inte vad jag ska säga om det här men, ja, jag förväntar mig inget och hoppas inget, men jag tar allt jag får och håller det hårt, ungefär som den här hostan som vägrar låta mig vara ifred, den går mig på nerverna, och jag har jätteont i magen för mamma köper aldrig tillräckligt med mat, nu har jag första tjing på maten när hon kommer hem har jag bestämt. Varför ska ALLTING vara så himla träligt,pojkar rättare sagt, jag har ju faktiskt ganska lätt för att bestämma mig för saker och hålla fast vid mina ord, varför ska det vara så svårt för andra egentligen? Fy vad kallt, har du lagt märke till vad det blivit utav mig? Har du sett vilka vägar jag tagit, alla genvägar jag undviker, bara för att få vara med dig. Jag lyssnar klart, för jag måste ju komma ihåg allt sen, för att du ska lita på mig. Har du hört hur min röst på sistone låtit väldigt svag? Har du börjat tycka om mitt skratt? Är mitt leénde fortfarande lika vackert? Ser du mig än? Jag saknar dig, det vet du.

Kanske igen... hände det för många gånger..

En för mycket

Det går inte att släppa nu..

Jag har gjort detta stora misstag

Och nu är jag fast..

Hoppas du läser mig bättre än jag.

Den blänker min kudde, den blänker i blått.Det var som våra kudd-krig, som varade långt in på nätterna.Våra kramar tog aldrig slut, jag önskar jag fick kyssa dig nu.Du var nog perfekt, kanske var det därför jag lämnade dig.För du stog sådär som jag ville att du skulle stå.Rosa runt din hals, sådär centimeter perfekt..Jag ser sammet känslan i dina ögon, känner den på mina läppar