Förstår inte varför man kan få såna här dödstankar, dom är ju helt meningslösa, varför skulle man vilja försvinna ifrån ytan, lämna allt som man själv skapat för sig, jag vet att jag själv kan känna att jag bara vill hålla andan tills jag släpper det, tills jag blir kvävd, men samtidigt, vad besviken jag skulle bli om jag någonsin lyckades, jag undrar verkligen vad det ska bli utav mig, så som folk runt omkring mig säger att jag inte kommer lyckas med någonting, var dag hör man hur dålig man är på allt och ingenting, och vad hjälper tårar när någon vill en illa? Vad räcker kuratorns ord till när någon slår mig? Du kommer aldrig förstå hur det är att leva stor familj, att leva som om man inte hade den, instängd med få ord i mina öron lever jag med dessa människor, mina bröder, min syster, min mamma och min pappa, vart är ni? När slutade ni se mig som någon? Jag är hungrig, hör ni inte hur mitt inre skriker? Hur mitt hjärta spricker och bit för bit faller isär.. Jag är inte ensam, jag är rädd.Men jag ska inte klaga, barnen i afrika svälter och ges bort!

Det gör ont, att inte kunna finna sig i någonting,Det gör ont att folk har olika betydelse för digMin kraft tar slut när du visar dom men inte migDet gör ont att du inte är en av dom som ser mina tårar.Att du kommit bort i en dimma, vi finns inte mer.

Äsch, vad säger du om att komma bort, att slippa se allting igen, vad tror du om att sluta andas, slippa dö av rökförgiftning, nå, jag vet inte, kanske tar en tur i sjön senare, vi ses iallafall.

Jag hatar att prata med dig nu, jag gör nästan allt för att slippa det, varför är det så? Varför blir jag så äcklad utav tanken? Det har hänt något mellan oss, jag trivs inte, jag önskar jag kunde göra något men jag kan bara inte se på dig längre, du är allt du någonsin sett ner på, du lever emot dina egna åsikter, det gör mig ledsen, för du förstår inte hur det gör mig lidande, jag tänker inte hindra dig ifrån att vara "lycklig", och jag tänker inte heller vänta på att du ska inse att det var kanske som du sagt ifrån början, jag tänker inte sitta här tills du bestämt dig för att vara min vän igen, nej, jag vet inte vem du är, hejdå.

Tänk om det är sant då, tänk om jag dödar dig, kan jag kalla dig för dig? Går det, jag vet inte, skumt det känns, det gör så ont överallt, hoppas att det inte är sant, jag skulle inte klara av det, jag skulle bli alldelles förtvivladhur kan det komma sig, att folk dör :(

Varför måste du vara sånhär? Vill du avsiktligt skada mig? isåfall kan du ju bara slå mig rakt i magen, för ingenting gör ondare än att gråta över någonting som aldrig var någomting.Jag vet hur det känns att vara rädd.Du behöver inte vara svartsjuk.Inte heller behöver du kämpa för att göra mig det.Jag kommer ändå alltid vakna med tankenJag kommer alltid hoppas att du är därOavsett vilka händer som kommer omfamna minaOm så jag ser solnedgången med någon annanTittar jag på någon annans sömn i månljusetVåran kärlek kommer aldrig dö, och inte heller levaMen du vet att jag sparar allt jag har utav dig. Det handlar aldrig om att älskaInte heller om hur du ser utHur du klär dig eller vad du tycker omDina ögon gör mig osäker för du är räddDen första känslan avgör de resterandeJag trivdes aldrig med dig oavsett hur jag älskade digDu var vacker men vi hade inga ordDet fanns dagar vi tittade på varannTills vi äntligen somnade inDet gör detsamma nu, för du minns inte när jag fyller år.

Jag blir alldelles stel utav den här låten, vill bara lägga mig och gråta, varför är det så? Jag orkar inte gråta mer, mina ögon värker, det svider nästan. Jag börjar bli ganska sömnig nu, helt överkänslig.Jag saknar dig, jag vet att du saknar mig. Godnatt!

Jag måste sova, varför sover jag inte, jag blir hysterisk.Varför väntar jag? Vad väntar jag på, jag är så förvirrad.Jag förstår inte vad det är du vill, du gör och säger sånt..Saker som vilse leder mig, du lurar bort mig.Du vill se mig död, du älskar mig.