Varför måste du vara sånhär? Vill du avsiktligt skada mig? isåfall kan du ju bara slå mig rakt i magen, för ingenting gör ondare än att gråta över någonting som aldrig var någomting.Jag vet hur det känns att vara rädd.Du behöver inte vara svartsjuk.Inte heller behöver du kämpa för att göra mig det.Jag kommer ändå alltid vakna med tankenJag kommer alltid hoppas att du är därOavsett vilka händer som kommer omfamna minaOm så jag ser solnedgången med någon annanTittar jag på någon annans sömn i månljusetVåran kärlek kommer aldrig dö, och inte heller levaMen du vet att jag sparar allt jag har utav dig. Det handlar aldrig om att älskaInte heller om hur du ser utHur du klär dig eller vad du tycker omDina ögon gör mig osäker för du är räddDen första känslan avgör de resterandeJag trivdes aldrig med dig oavsett hur jag älskade digDu var vacker men vi hade inga ordDet fanns dagar vi tittade på varannTills vi äntligen somnade inDet gör detsamma nu, för du minns inte när jag fyller år.

Jag blir alldelles stel utav den här låten, vill bara lägga mig och gråta, varför är det så? Jag orkar inte gråta mer, mina ögon värker, det svider nästan. Jag börjar bli ganska sömnig nu, helt överkänslig.Jag saknar dig, jag vet att du saknar mig. Godnatt!

Jag måste sova, varför sover jag inte, jag blir hysterisk.Varför väntar jag? Vad väntar jag på, jag är så förvirrad.Jag förstår inte vad det är du vill, du gör och säger sånt..Saker som vilse leder mig, du lurar bort mig.Du vill se mig död, du älskar mig.

Tycker du att det är kul?Jag vet inte vad jag ska sägaDu tänker ju inte lyssnaJag vill hata dig som jag älskar digGår det att hata någon på ett älskvärt sätt?Omöjligt skulle jag tro, eller vad vet jagJag fryserVarför gav du dig till migDu hade ingenting att ge migEller var det jag som inte hadeDet var vad jag påståttBlev du rädd, var det därförDu vet att det inte finns någonting Och en ny chans skulle döda mig heltEn till kram skulle få mig att smälta bortEn blick skulle få tårarna att omöjligt sluta rinnaDu vet att dina läppar ger mig mardrömmarOm att jag har dig och förlorar dig igenDet gör ont för att det är santJag kan inte släppa det som varDu vet att du var alltOch nu finns ingentingJag är tom och jag klarar inte det härVad pratar jag om?

Jag vill skriva, så mycket mer, om dig och dina upptåg, jag älskar att hitta nya saker med dig, som dina ärr, saker att minnas, jag hatar att veta att du inte tänker likadant, jag älskar dina klarblåa ögon, jag hatar när du sover, jag älskar att titta på dig när du precis somnat och ända tills du vaknar, jag hatar att du har svårt att sova när jag är hos dig, jag älskar att pussa dina läppar, och jag älskar din tunga, jag hatar att du inte alltid blundar, jag älskar att se dig le sådär busigt, och jag hatar att lämna dig, jag älskar när du ber mig krama dig, för jag ska ju faktiskt lämna dig, jag hatar att sitta där och ta på mig skorna när du ser på, älskar hur mjukt du kramar mig dom sista sekunderna, och jag hatar att leta efter dom sista orden innan jag stänger dörren, och jag älskar hur du hjälper mig och hittar egna, jag hatar att vi inte pratar med varandra förren många dagar efteråt, jag älskar att sitta här och tänka på dig och känna din doft, du luktar så gott, men jag hatar att du inte luktar likadant längre, jag älskar att du är förändrad, att du bryr dig, jag hatar att det inte är mycket alls, jag älskar att älska dig, och jag hatar att hata att jag älskar dig. Jag älskar att vara förälskad och hatar att du inte är detsamma.

Just nu vill jag bara gräva ner mig själv för jag vet inte vad jag ska ta mig till. Nej inte med någonting förstår jag hur det blir, jag försöker öppna ögonen och inse att jag inte jag göra det här något mer, men jag lägger mig ner och blundar, och hamnar i samma cirkel som förut, jag kommer aldrig upp härifrån, vad kan få mig att inse att inget kommer utav sig själv, jag överlever inte om jag inte andas, jag slutar leva om jag inte vill leva. Kan vi sluta hitta på, jag vi sluta ljuga om allt, jag orkar inte se dig gråta, och jag orkar inte trösta mig själv när jag sitter där, lämnad och sviken, igen.. Jag orkar inte sitta på tåget hem och se dom glada, dom har ju funnit varann, jag orkar inte det, vi fann varann en gång, det måste du erkänna, så varför försvann vi? Jag vill inte berätta hur dåligt jag mår över att jag är kär, det ska ju vara fantastikt, jag skäms, för att jag gråter, det var den där kramen, varför var den så varm, varför kändes den så trygg..Varför blev jag rädd när du kyssde mig farväl? Jag visste ju i dörr öppningen att jag var påväg ut.Jag sträckte mig fram att kyssa tillbaka..Varför fick jag rysningar som om jag gjort något fel,Varför gav du efter, varför var du så fin.."Jag står utanför din dörr, bara för att säga att jag aldrig, aldrig känt mig så ensam."