This years love had better last heaven knows it's high time I've been waiting on my own too long And when you hold me like you do It feels so right I start to forget how my heart gets torn When that hurt gets thrown Feeling like I can't go on Turning circles when time again it cuts like a knife oh yea If you love me got to know for sure Cos it takes something more this time than sweet sweet lies before i open up my arms and fall losing all control of every dream inside my soul and when you kiss me on that midnight street sweep me off my feet singin ain't this life so sweet this years love had better last this years love had better last so who's to worry if our hearts get torn when that hurt gets thrown don't you know this life goes on and won't you kiss me on that midnight street sweep me off my feet singin ain't this life so sweet

Jag blir så ledsen när jag ser att du inte är där, jag lovade mig själv att inte känna det här, och jag försöker låta bli, men jag kan inte, det går inte, jag vill bara ge dig allt, jag vet att jag bara gör dig rädd, men jag måste ju försöka, jag måste sluta bry mig, det måste jag verkligen, och att gråta tar mig ingenstans, men nu gråter jag.

Du var förändrad på något sätt, ett sätt jag inte kan beskriva, det var även små saker, som att du talade med andra ord, självsäkrare ord, du luktade annorlunda, lite utav oss hade försvunnit ifrån dig, saker jag minns så väl, dom fanns faktiskt inte ens kvar, jag som trodde att lukten alltid skulle finnas kvar, du överraskade mig, det gjorde du, det kan jag lova, jag är tacksam, samtidigt osäker, vad har jag nu att minnas? Hur din hud var så varm och mjuk, din hud som blev så kall när du somnat och sparkat ner täcket, hur du hatade att jag petade på din utåt stickande navel, dina sätt att rycka till när jag gör ngt emot dig som känns obehagligt, eller när du säger fel och gömmer dig som om du sett något hemskt, jag älskar det, är det det enda jag har kvar nu?

Det är väl depp-måndag idag antar jag, orkar inte resa mig upp, ligger här i min säng och lyssnar på jocke berg, tycker synd om mig själv sådär, så som man brukar göra när ingenting är fel, gråter ibland, över allt och ja.. ingenting, vet inte hur det kommer sig att jag har dessa dagar, men man vet aldrig, kanske är det också bra. Önskar bara att det fanns någon att krama om, ska kidnappa ngn och låsa in kramarn i min garderob, - att ta ut när jag blir ledsen. puss

Jag gjorde något, som du velat, och visst, även jag hoppades på att få hålla dig igen, men samtidigt som jag tyckte att värmen var perfekt, så förlorade jag allt jag försökt hålla för mig själv, förlorade den enda famnen som varit trygg, jag ser inte vad jag drömmer om, jag hör inte längre orden som ska hålla mig om min rygg, du är borta, så snabbt, jag gjorde ett misstag, förlåt mig, du ser väl att ångesten dödar mig? Det känns som knivhugg, tappar andan, men ställer mig igen, jag är rädd, men kanske klarar jag mig ändå.. vad tror du?

Det var väl någonting med dina ögon, jag önskade mig allt, tråkigt nog blev jag aldrig nöjd, tiden då jag fick allt, kastade jag bort allt, du tror väl inte att du betydde någonting, det gjorde du inte, och det gör du inte än heller, men självklart försöker vi varje dag, bli dom där som alla åtrår, du vet.. du har ju dom där ögonen, och jag har mitt leénde, vi är ju perfekta, så vad gör man inte, tack och dra åt fanders.

Jag är aldrig rädd för någonting, eller tror inte det iallafall, inte på det sättet.. Och jag säger vad jag vill, nästan så att det gör ont, men visst fan gör jag det oavsett, och jag tänker inte låta bli, inte i något läge, hur ska du veta om jag inte berättar för dig hur det står till, och tänk om jag slapp göra det här, usch det plågar mig inifrån, det drar i varje muskel, min sikt blir plötsligt alldelles suddig, helt.. borta.Var är du, jag saknar dig.

Jag vet inte hur det kommer sig, men jag kan inte sluta, det bara rinner ur mig, som om jag blivit träffad, visst har jag hjärta att bry mig, men jag tror inte att du någonsin brydde dig, förutom den där gången du sa hej! Då du hade tid att förväxla några ord, då jag kände mig som någon, när jag såg upp till dig, det kändes mäktigt, men nu är det som att någon slår mig, den där sorgen som ingen kan släppa, det går nog inte tror jag..