Alltså okejInga kommentarer

Ni förstår inte hur liten jag ärOch ni kan inte ens föreställa er Sätten jag kan sitta och hata mig självI timmar jag kan slå mig självFör att jag inte är som duOch för att jag inte pratar som duJag vill inte vara som duNej det vill jag inteJag vill vara någonJag vill ha ett namnUtan någon riktig följd efterJag vill vara tanken i vissa stunderOch jag vill minnasFör jag vill vara en som fannsMen jag är ingentingOch det gör ont i hela min kroppJag orkar inte, det har jag aldrig gjortOch just nu Känns det som att jag inte ens vill det.

"Jag vet inte ens varför jag gör detta, men vi kan ju vara vänner, även om jag saknat dig.. I alla väder!"Det du säger har ingen betydelse längreFör allt du någonsin sagt kan inte försvinna ur mitt huvudJag hade tilliten där en gång och nu kan den inte försvinna och som jag avskyr att känna mig så bra, att älska mig själv som du älskade mig, när du sa att ingen kyla var för kall, och att du önskade att glädjen kunde komma, och när den kom så var du aldrig där, för vet du vad? Du och jag vi var aldrig på den sidan av stan som alltid för oss visade sin sol, trots att vi letade efter molnen som gjorde marken vit, så var det ändå den där rösten som önskade oss gott varje kväll innan vi gick och la oss, och ibland kände jag mig faktiskt trygg hos dig, för du hade något jag inte hade, den där rösten i rummet intill, tryggheten som fick mig att älska dig mer, för den borde finnas i dig, trots att du aldrig fick chansen att visa det, så vet jag idag att du kunde ha varit där när jag föll och då jag inte orkade upppå flera dar, jag vet att du hade varit där om du vetat, och jag vet att du hade fångat migom du visste att jag skulle falla utan dig,men jag tror inte att du tog dig tiden att förstå vem jag varoch nu vet viatt ingenting blir som det varmen vi är kvarinte som ossoch inte som dommen vi är vi och vi är här..

Nittiotre tårar grät jag ikvällFör nittiotre dagar är det nuSen du sa attDu trodde att vi skulle vara förevigtOch elva saknads utmärkelser senareDet var hundrafyra dagar Sedan dina läppar kyssteMina och viskadeEvigheten är bortom våran synDu bar mig Genom din perfektStädade lägenhetFör att visaAtt du är man nogAtt hålla mig varmElden kunde inte göra det värre nuHade vi brunnit Hade vi varit evigaMen så snart ljusen slocknatOch vi somnadeOch jag lämnade digFör att igen få lärdomAv vad livet ärFörstår du hur jag saknar digIdag 28 mars 2007Det har aldrig känts värreÄn 28 december 2006

Det är vårenOm man nu kan kalla detAtt levaDet är solenSom om den hade något att sägaSom att värmen fått en bra startOch ljuset Det blir det viktigaste Du någonsin settFör ljuset är värmenOch värmen är solenOch jag älskar digFör du tror på mig

Rån och slagBränder och vad som än kunde förekommaDet blir aldrig detsamma Denna stad har gått igenom alltMen varje gång jag gråterTill trädens susSå minns jagHur du höll migDå kassörskan skötsOch jag drömmer om det änSom om det aldrig tagit slutMen ikväll var det stanStan var ner släcktOch barnen sprang frittMen du var därOch dina alltid så mjuka läpparVi stog vid den där stolpenMinns du den där varma sommarenDå vi klistrade upp en bildI det där tomma rummetNågonstans i Gamla stan

Jag tänkte på det igenDu vetHur varmt det skulle varaOch jag såg den där killenJag alltid drömt omHan är alltid förändradIbland ler hanOch Ibland hånler hanJag vet inte vad med honomSom gör mig så himla hoppfullHan har alltid haft fina ögonEnda sen första klassInga ögon har fått migPå samma sätt som hansJag har hört många Jag älskar digSen jag fyllde 12Men ingen har rört vid migInte på samma sätt som mina drömmarOm digNär du sägerAtt du aldrig vill släppa migMen vad vet jag om kärlekJag som aldrig haft den

Jag vet inte vad som händerNär flickor sviks och hjärtan brinner Som stora maj-bränderJag hr nog länge undratHur några ordKan bli så storaEller hur kramarBlir det underbarasteSom hänt enEgentligen så vill jag ju inte vetaJag vill hellre kramasOch bli tilltaladPå alla sätt som gårJag saknar att älskaOch längtar efter att få svikasJag önskar någon förstodIngen hårmousse håller längreÄn man egentligen hoppas påSnälla låt oss bliNågontingBara någonting..