Det gör ont, att inte kunna finna sig i någonting,Det gör ont att folk har olika betydelse för digMin kraft tar slut när du visar dom men inte migDet gör ont att du inte är en av dom som ser mina tårar.Att du kommit bort i en dimma, vi finns inte mer.

Äsch, vad säger du om att komma bort, att slippa se allting igen, vad tror du om att sluta andas, slippa dö av rökförgiftning, nå, jag vet inte, kanske tar en tur i sjön senare, vi ses iallafall.

Jag hatar att prata med dig nu, jag gör nästan allt för att slippa det, varför är det så? Varför blir jag så äcklad utav tanken? Det har hänt något mellan oss, jag trivs inte, jag önskar jag kunde göra något men jag kan bara inte se på dig längre, du är allt du någonsin sett ner på, du lever emot dina egna åsikter, det gör mig ledsen, för du förstår inte hur det gör mig lidande, jag tänker inte hindra dig ifrån att vara "lycklig", och jag tänker inte heller vänta på att du ska inse att det var kanske som du sagt ifrån början, jag tänker inte sitta här tills du bestämt dig för att vara min vän igen, nej, jag vet inte vem du är, hejdå.

Tänk om det är sant då, tänk om jag dödar dig, kan jag kalla dig för dig? Går det, jag vet inte, skumt det känns, det gör så ont överallt, hoppas att det inte är sant, jag skulle inte klara av det, jag skulle bli alldelles förtvivladhur kan det komma sig, att folk dör :(