Jag har kämpat för att inte gråtaAtt hålla varenda liten känsla inneGlömma det där som jag trodde var någotEn anledning att hata digJag glömde idag att jag försökt låta bliOch förstörde min bästaväns blusMitt varma falska lager det rann bortNekades därför ännu en gångEn anledning att hata digDet spelades en låt på radionEn sån där vacker melodi Men jag gjorde allt för att få stop på ljudetJag älskade den där refrängenHur gick den nu igen? Minns du? Inte jag..En anledning att hata digJag kokade kaffe då jag fann en bildBörjade hälla upp det kokheta svarta kaffetHann inte till hälften förren jag såg det igenJag kunde ännu engång inte låta bliOch nu igen försvann lite utav min tidOch det som inte var jag syntes inte merJag kom försent till något jag inte hunnit planeraEn anledning att hata digMinns du hur du när du gav efterNär du runt min hals placerade något obetydligtObetydligt nu, det ligger under snön någonstansJag var alldelles blodig, då jag satt ute i det kallaOch en annan del utav din envishet Det ligger på min bästaväns nattduksbordJag blir inte av med digJag försöker varje dag verka starkJag misslyckas och någon tar emot migDå jag faller försvinner alltEn anledning att hata dig..

Ska man verkligen behöva känna sig typ så här tvungen till att ta ett beslut? Jag orkar inte ha allting, ja allt tyngd på mina axlar, jag har blivit svag på sistonde, jag vill verkligen, det måste du tro på när jag säger det, jag vill! Jag är bara så rädd för att du inte ska ha någonting som får mig att vilja efter en tid, att jag ska glömma varför jag gav mig in på detta, jag vill inte riskera att såra någon, eller aa, i stort sätt inte såra dig. Vad jag önskar just nu är väl att du ska ha något som får mig att känna mig säker i det här beslutet, något fint som gör mig stark, och tillräckligt modig för att hålla din hand, kanske dumt att säga det, men jag vet väl att du ändå aldrig kommer förstå det, men jag älskar dig!

Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag står vid ett val som egentligen borde vara det enklaste, men jag kan verkligen inte släppa dig, jag vet inte vad det är med mig, denna fantastiska människa som erbjuder mig hela sitt hjärta, och du.. du sårar mig mer och mer var dag som går, och jag håller fast vid smärtan, inte håller jag mig undan, vad är det som får mig att stanna kvar? Du är väl inget annat än en pojke heller? Jag trivs ingenstans, men jag har iallafall bestämt mig, ska jag behöva välja, så väljer jag dig <3