Blev förgiftad.

Ingenting alls.

Absolut ingenting.

Jag läste din blogg idag;"Jag tycker så här: Att kyssas är kul om man tycker om det. Men det är ett fritt land och man ska inte behöva bli tvingad till det" -Tray, 8 år. Tänk vad man kunde få för sig när man var liten. Då kärlek inte var något stort, och man kunde pussa alla utan att bli generad. Jag saknar det, Det kanske är mest för att jag behöver det. Jag behöver någon att få pussa på när jag känner för't. Jag vill inte vänta mer, för många pojkar som ser mig som en sak. Jag vill vara en tanke, en dröm. Jag vill vara orden i din mun, fotot på ditt nattduksbord. Jag vill vara en stark känsla, en pirrig rysning igenom din kropp. Jag vill vara munnen du valt att föralltid kyssa. Axeln du vänder dig till för att stödja dig på. Jag vill vara den som fångar dina tårar, och ger dig en annan känsla. Jag vill vara din lycka, för att jag vill att du ska vara min. Men som sagt, jag är väl en och en annan drömmare. Jag undrar hur det skulle vara att känna som ett barn gör, i resten av vårt liv. Då kanske man inte skulle behöva känna någon lust att älska. En tanke som besvärar mig väldigt ofta, och håller mig vaken om nätterna; Hur vet jag att han älskar mig? Han kan säga det hundratals gånger. Men kyssar går att fejka, känslor kan man låtsas, så hur i helvete ska jag kunna lita på någon? Jag hade min chans, varför höll jag inte fast vid dig. Jag behöver dig.

Vill inte mer, och ni gör det inte enklare för mig. Jag ger upp snart. Jag vet att jag har sagt det många gånger, men trots allt så letar jag faktiskt efter en anledning att fortsätta kämpa. Ska ni klaga på allt jag gör så tycker jag att ni kan dra åt skogen. Jag bryr mig inte mer, så ge er av. Låt mig vara, jag mår bra. Lämna mig ifred.

Du gjorde mig besviken, och jag visste inte hur jag skulle hantera den här känslan. Jag blev så sårad, trodde inte att jag skulle gråta så mycket som jag gjorde. Jag rår inte för att jag älskar dig så fruktansvärt mycket raring. Så minsta fel steg utav dig, Den perfektaste personen i mitt liv, det gör verkligen ont. Du är.. ett mirakel, som inte jag är värd. Du är för bra för mig, och jag tror att du vet det. Men för bra för att säga det. Jag älskar dig, och kom ihåg att jag inte är arg på dig. Förlåt MIG.

Det kom som ett slag i ansiktet, kan inte ens förstå själv. Aldrig riktigt kunnat tänka mig det så.. riktigt. Att det någonsin skulle bli sant. Jag har alltid gömt mig bakom dig, och du har alltid varit min sköld. Jag har aldrig riktigt försvarat dig, kanske är det därför du är så svag? Det gör mig så ledsen att veta att jag är så himla dålig. Jag blir ledsen när jag inte kan uppfylla dina förväntningar om mig, att jag aldrig kan göra något rätt. Jag önskar att du någonsin kunde ha en anledning att verkligen älska mig, och inte bara för vårat DNA. Jag menar, du ger mig allt, och jag kastar bort allt och ger dig en sur min. Hur får du det till kärlek. Jag hatar allt jag gör och säger, hatar allt runt omkring mig. Jag hatar mig själv, och jag behöver dig. Snälla.. Jag är för svag för att prata med dig, jag kommer praktiskt taget ge upp, om du inte bara för engångs skull ser igenom mig. Jag behöver hjälp. Jag försöker ge dig allt, men jag är bara så liten och svag. Jag älskar dig utav hela mitt hjärta, om jag bara kunde säga det. Om jag bara någonsin kunde ge dig hopp om något, om jag bara kunde berätta för dig allt jag vet. Jag vill alltid så gärna berätta för dig hur mitt liv är, vad som bekymrar mig. Men i brist på tro att du kommer förstå, så har jag tvekat och jag har aldrig vågat berätta för dig. Vi har inte all tid i världen, det måste jag förstå. Jag har alltid trott på liv efter döden, men när döden känns så nära, så kan jag inte ens tro på döden. jag är så orolig över allting. Jag önskar att jag fick dö. Önskar att jag var gammal och grå, jag orkar inte vänta. Jag är trött på att leva det här typiska livet. Låt mig få lite hopp om morgon dagen, jag vill att du ska se mig. Allt som handlar om mig, handlar om dig. Jag kan inte säga någon gång då jag inte tänker på dig. Jag har aldrig varit såhär orolig över något i hela mitt liv. Jag önskar att du gav upp det där du tror att du måste. Du tar livet av dig, och det vet du. Snart kommer om inte du, din kropp att ge upp. Och det är som om att du räknar dagarna. För jag ser ingen som kämpar. Jag önskar verkligen att jag var tillräcklig. Jag älskar dig verkligen. Och jag skulle sakna dig så fruktansvärt mycket, snälla mamma..

men tack gud, tack för allt.