Det känns som att nu på halloween borde man åka till dom man mist, och visa att dom är saknade. Men nu har jag gråtit ganska mycket, över alla jag inte har. Dom jag trodde jag behövde, jag klarar mig. Men jag saknar er, ni var mitt stöd. Jag tror att ni finns hos mig än, men jag är så envis, vilket ni vet. Kommer bli svårt för mig att se att något är tillräckligt bra för mig. För utan eran hjälp, så kommer jag aldrig vara säker på någonting. Jag kan inte arbeta ordentligt, för då tänker jag på er. Och då orkar jag inte mer. Jag kan inte vara ensam för då faller jag ihop. Jag vill inte vara för glad, för då känns allt fel. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, men i helgen, då kommer jag. Jag saknar er, men på söndag så visar jag min saknad med blommor och ljus. På söndag brinner mina ljus för er!