Det kanske är närheten som skrämmer mest, eller är det tanken på att knyta några band som får dig att rysa? Jag har ingen aning, om du bara kunde tala. Ge mig ett tecken, en liten intresse knuff. När du sa; "Du kan följa med oss?"Så föll jag genast, och nu kan jag knappt stå på mina egna ben med dig i min närhet. Saknar dig när du går för långt ifrån mig. På kvällarna och nätterna så dör jag litegrann, för utan dig så funkar ingenting. Därför undrar jag.. Är du rädd?

Jag är inte ensam.Du älskar mig.Du anförtror dig till mig.Du längtar efter mig.Du tänker på mig.Du pratar om mig, och med mig.Du rör mig.Du anpassar dig efter mig.Du ger mig allt.Men jag vill inte ha dig ;D