Ingen bryr sig. Jag ska bli precis som er. Undrar vem det är som bryr sig då. Ni äcklar mig, och jag står inte ut med er. Adjö vänskap, Adjö Mig själv. Glöm allt ni sett och hört. Det är inget ni lagt märke till ändå. Jag har börjat hoppas. Hoppas på att det värsta ska hända, att jag ska bli träffad av något stort. Att förlora kontrollen, att för engångs skull få slippa allt. Jag drömmer om att jag faller. Drömmer om att han förstör mig. Dagarna är fyllda utav fantasier, hur ska jag kunna ha sönder mig på det bästa sätt? Ja, även i mina fantasier är jag lite utav en perfektionist. Jag vet inte, men jag är trött på det här. Jag vill gå ut och bli nertrampad, aldrig mer se solskenet. Jag har varit mitt eget solsken för länge, jag behöver något som förstör mig. Jag vill att du ska slå mig. Jag slår mig själv. Jag vill att du ska kasta allt på mig, det är det jag gör, men jag är inte stark nog att lyfta de tunga tyngderna. Snälla kasta mig ner för ett stup. Jag vill känna luften under mig, jag vill känna hur jag dras till marken. Jag vill känna hur jag trycks emot den hårda asfalten. Ja jag önskar mig själv det värsta.