Jag saknar att ha någon att lätta tyngden hos, oavsett om jag inte begär någonting, så önskar jag att ni kunde krama om mig bara någon gång. Jag saknar era lätta smekningar över min rygg, det fick mig att känna mig så himla trygg. Jag har blivit förälskad i tanken att alltid ha någon, snälla ge mig något, en tanke att bära ibland. Den där handen att hålla, någon att drömma med. Jag måste sluta önska mig så mycket. Men jag vill vara någon för er..

Jag är inte välkommen, jag tror inte ens att jag är efterfrågad ikväll. Jag får en illamående känsla, jag önskar att du kunde tänka. Om du bara såg vad det är du ger upp. Jag känner mig inte alls utanför, men jag blir så trött på att du lovar så mycket och inte håller något. Fan jag saknar dig, tack för ingenting. Hoppas vi kan bli vänner någon dag igen. Peace.