Direktlänk till inlägg 18 oktober 2006

Jag vet inte om jag förstår ändå.

Av ingenting - 18 oktober 2006 04:09

Det kom som ett slag i ansiktet, kan inte ens förstå själv. Aldrig riktigt kunnat tänka mig det så.. riktigt. Att det någonsin skulle bli sant. Jag har alltid gömt mig bakom dig, och du har alltid varit min sköld. Jag har aldrig riktigt försvarat dig, kanske är det därför du är så svag? Det gör mig så ledsen att veta att jag är så himla dålig. Jag blir ledsen när jag inte kan uppfylla dina förväntningar om mig, att jag aldrig kan göra något rätt. Jag önskar att du någonsin kunde ha en anledning att verkligen älska mig, och inte bara för vårat DNA. Jag menar, du ger mig allt, och jag kastar bort allt och ger dig en sur min. Hur får du det till kärlek. Jag hatar allt jag gör och säger, hatar allt runt omkring mig. Jag hatar mig själv, och jag behöver dig. Snälla.. Jag är för svag för att prata med dig, jag kommer praktiskt taget ge upp, om du inte bara för engångs skull ser igenom mig. Jag behöver hjälp. Jag försöker ge dig allt, men jag är bara så liten och svag. Jag älskar dig utav hela mitt hjärta, om jag bara kunde säga det. Om jag bara någonsin kunde ge dig hopp om något, om jag bara kunde berätta för dig allt jag vet. Jag vill alltid så gärna berätta för dig hur mitt liv är, vad som bekymrar mig. Men i brist på tro att du kommer förstå, så har jag tvekat och jag har aldrig vågat berätta för dig. Vi har inte all tid i världen, det måste jag förstå. Jag har alltid trott på liv efter döden, men när döden känns så nära, så kan jag inte ens tro på döden. jag är så orolig över allting. Jag önskar att jag fick dö. Önskar att jag var gammal och grå, jag orkar inte vänta. Jag är trött på att leva det här typiska livet. Låt mig få lite hopp om morgon dagen, jag vill att du ska se mig. Allt som handlar om mig, handlar om dig. Jag kan inte säga någon gång då jag inte tänker på dig. Jag har aldrig varit såhär orolig över något i hela mitt liv. Jag önskar att du gav upp det där du tror att du måste. Du tar livet av dig, och det vet du. Snart kommer om inte du, din kropp att ge upp. Och det är som om att du räknar dagarna. För jag ser ingen som kämpar. Jag önskar verkligen att jag var tillräcklig. Jag älskar dig verkligen. Och jag skulle sakna dig så fruktansvärt mycket, snälla mamma..

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av ingenting - 8 september 2019 22:28

Nu vet jag inte vart du är. Jag kan inte ens föreställa mig.  Det gör att jag känner mig vilsen.   Din frånvaro gröper ur mitt inre. Varje dag som går. Jag är snart tom.   Vem är du?  Hur mår du, raring?   ...

Av ingenting - 6 juni 2017 22:01

Jag plockade vilda blommor idag.Sprang längst vägkanten, men det gjorde ingenting för dom är så vackra.Pryder mitt hem och doftar gott. Det gör mig på bättre humör och jag har känt mig gladare idag än på länge.Jag vill inte släppa den känslan därför ...

Av ingenting - 31 maj 2017 19:49


  Jag är rädd för att jag inte har vad som krävs för att ta sig upp denna gången.Förlåt måne. Förlåt att jag lät dig se på. Förlåt för att jag inte är starkare. Det har bara gått några dagar men jag är på väg åt en annan riktning. Jag önskade bara ...

Av ingenting - 26 maj 2017 22:33

Du lovade mig allt. Allt jag vill ha, allt jag drömt om, allt jag önskade att jag redan haft. Men du tar tillbaka allt igen, lika snabbt som du lovat bort dina ord till mig. Är det såhär kärlek känns? Är det såhär sårbar kärleken så lätt tar över min...

Av ingenting - 25 maj 2017 16:05

Hur lyckas jag alltid finna min väg tillbaka till den där isande känslan i magen. Den där känslan man har precis innan ett plötsligt fall. När allt i en tiondels sekund stannar upp och tankarna hinner flyga "nu dör jag".När kroppen och sinnet tappar ...

Ovido - Quiz & Flashcards