När jag tänker på vad ordet lycklig betyder.. Så vet jag inte ifall allt jag sagt bara är en täckmantel för vad jag egentligen känner och tänker på. Ifall alla gånger jag sagt "Nej jag mår bra!" bara har vart något jag hittat på för att lura alla andra, och även mig själv. Idag läste jag några brev jag skrivit. Jag hade skrivit dom till dig. Det var liksom ett sista ord ifrån mig. Något jag alltid velat berätta som jag aldrig vågat få ur mig. Jag är rädd för vad du ska tycka. Så ikväll rev jag sönder allt. Jag skar sönder mig själv. Min minneslåda är inget annat än en ask hög nu. Kommer det bli lättare att säga farväl nu när allt är borta. Alla minnen är borta, jag har inget kvar utav er. Får jag ta och försvinna nu? Jag ger upp och jag hoppas att ni någonsin förstår varför!