Jag är så arg, men ändå inte arg. Jag blir svart av all hat, men jag kan inte hata någon. Jag blir så ilsken utav denna tystnad, men jag kramar tillbaka. Jag kan inte säga att jag vill ha dig, du bara står där och vill bli fångad. Jag klarar inte av det, du skulle bara bli ännu ett tidsfördriv. Jag kan aldrig bestämma mig, men jag tycker om dig. Hoppas du inser, att det där jag sa det var inte bara på skoj. Jag skojar inte så mycket längre, det mesta är bara rakt. Det är inte så mycket som trycker ner mig längre, så jag söker inte tröst. Jag vet inte, men det skulle vara härligt med en hand att hålla ibland. Att få en kram att minnas efter långa trötta dagar. Jag slutar inte hoppas, det vet alla att jag inte gör, jag kämpar och redogör. Tack för mig, jag kommer tillbaka!