Som om det kommit direkt från himlenJag älskar allt med solenOch jag kan inte påstå Att jag älskar så värst mycketLåt oss stå långt ifrånSkuggorna på husen

Från vitblond till rebelliskt svartOch helt ljust ifrån mörktFrån liten till storJag skulle inte kunna se mig självInte orka ta ett stegAllting skulle bli så svårtOch vilken telefon skulle ringaOm du helt ville glömmaVilken siffra som kom efter vilkenVarför vi försvann där ett tagDet vet inte du och inte heller jagAllt vi gjorde under tidenJag tror allt idag är svagtHela ditt vita bordSom faktiskt varit vittHeartagram och tingelingOm det plötsligt blev så igenSå skulle det bli svårtAtt räcka sig så långtAtt luften skulle nå ända ut i lungornaÄven fast det var för saltSå såg jag inget nonchalant i ordenDu viskade när du faktiskt skrekDet var nästan som ropSmå rop på hjälpSom om vi aldrig fannsJag tror att jag älskar dig mer idagÄn jag älskade digDå jag erbjöd dig det därLilla mycket lilla silver hjärtat.

SvartsjukaKanskeMen ändå blåser det inSom att fönstret aldrig blivit stängtDet är iskallt men glansenKladdas av på allt som rörs vidÖnskar att jag vågadeSäga hur svartsjuk jag varDå du saJag älskar digJag ville bara berättaVarje mening som skrevsI mitt huvud, det fanns merOch merMen aldrig tillräckligtAldrig nog för att komma utJag ville bara sägaAtt allt du harDet vill jag haAllt du hörOch rörOch allting du ser när du vaknarOch det du tänder när du kladdarDet blir mitt varje gång jag släckerLampanJag kan inte vilja vara hos dig mer..

Ja jag vet inteKänslan är märkligtObeskrivligNu sover alltOch texten blirAllt mer suddig..

Känns nog ändå ganska hopplöstMen jag försökerDet är ju trots alltAllt jag önskat migDet härAtt bli någon

Helt nonchalant kastar du blicken emot migMen jag tror inte du ser någotFör du går rakt in i min armJag tror inte att du såg migDu tittar rakt ut i ingenstansDu ser allt som om det inte fanns någotSom om det var bara du och ingen annanI världen

Det kommer aldrig bli detsammaFör när blir det egentligen det?Vi kommer aldrig använda dom orden vi använtFör.. Varför ska vi repetera allt vi redan sagtJag älskar dig, du älskar migMen jag bryr mig inteDet är väl det att jag inte vetOm det blir något mer..

Jag vet att ni inte tror på migMen oavsett vad ni sägerSå för mig självFörsöker jag åter igenMisslyckas jagSå vet jag att ingen är därOch tar emot migNär jag åter igenFaller till markenSom den tyngd Jag alltid varit för er.