Känns nog ändå ganska hopplöstMen jag försökerDet är ju trots alltAllt jag önskat migDet härAtt bli någon

Helt nonchalant kastar du blicken emot migMen jag tror inte du ser någotFör du går rakt in i min armJag tror inte att du såg migDu tittar rakt ut i ingenstansDu ser allt som om det inte fanns någotSom om det var bara du och ingen annanI världen

Det kommer aldrig bli detsammaFör när blir det egentligen det?Vi kommer aldrig använda dom orden vi använtFör.. Varför ska vi repetera allt vi redan sagtJag älskar dig, du älskar migMen jag bryr mig inteDet är väl det att jag inte vetOm det blir något mer..