"Jag vet inte ens varför jag gör detta, men vi kan ju vara vänner, även om jag saknat dig.. I alla väder!"Det du säger har ingen betydelse längreFör allt du någonsin sagt kan inte försvinna ur mitt huvudJag hade tilliten där en gång och nu kan den inte försvinna och som jag avskyr att känna mig så bra, att älska mig själv som du älskade mig, när du sa att ingen kyla var för kall, och att du önskade att glädjen kunde komma, och när den kom så var du aldrig där, för vet du vad? Du och jag vi var aldrig på den sidan av stan som alltid för oss visade sin sol, trots att vi letade efter molnen som gjorde marken vit, så var det ändå den där rösten som önskade oss gott varje kväll innan vi gick och la oss, och ibland kände jag mig faktiskt trygg hos dig, för du hade något jag inte hade, den där rösten i rummet intill, tryggheten som fick mig att älska dig mer, för den borde finnas i dig, trots att du aldrig fick chansen att visa det, så vet jag idag att du kunde ha varit där när jag föll och då jag inte orkade upppå flera dar, jag vet att du hade varit där om du vetat, och jag vet att du hade fångat migom du visste att jag skulle falla utan dig,men jag tror inte att du tog dig tiden att förstå vem jag varoch nu vet viatt ingenting blir som det varmen vi är kvarinte som ossoch inte som dommen vi är vi och vi är här..