Du gör mig stelMina armar blir alldelles osäkraJag ramlar, såg du?Snälla säg att du inte såg, Jag vågar inte göra felJag har någonting i min röstOch jag letar efter känslanDen som alltid kittlade i ditt bröstTror du att jag kan minnas om jag törs?Tror du att vi slutar drömmaOm jag låtsas sova allt merJag vill inte komma ihåg allt Men du vet väl hur det kännsKnyter du på dig slipsen än?Eller påminner den för mycket om ossKanske lindar du den runt någon annans benDu jag har tänkt mycketMen du vet att jag inte orkar slåssMinns du hur det blev rött första gångenOch hur vi flög, minns du?Den där jäkla sångenVi var heta och jag tror att jag förstörde din tröjaNu påminner pulver mer om dig än du görMen jag har alltid kvar lite, du vet.. utifall att.

Ska jag få glömma?Kan vi inte sluta se varann i ögonen var nattDu vet att detta inte leder någonstansDu kommer föra mig rakt in i det igenDu vet att jag inte kan hantera det som duJag vet att jag sårade digMen såg du hur jag log?

Alldelles sträv så möts den med tygMin spegel speglar svartOch den andra helt barMina ben har inget modJag stannar nog kvar Jag har ljugit för mig självJag har ljugit för digHäller ut allt på den matchande vita kantetBadkaret fylls med blodJag har inte längre något kvar att seJag fyller den med merJag orkar inte längre beJag fick hundra bröderNär jag blundar är dom därFör det finns ingenting att seJag tror att dom förstår mig, mina bröderJocke, Christopher och TimoDom har något som slår migSläckt i tre veckors tidDu undrar varför jag inte pratarJag tror du vet att jag inte funnit fridDu undrar varför jag bryr migJag har gömt mig under täcket för längeFör jag tror att du vetDet finns inget kvar att se.. utom dig..

Jag vet inte vad jag ska säga när du säger sådär, det är som om att det är det enda du vill ha ur mig, min rädsla, jag vill inte vara sån, vill inte att du ska se mig på detsättet, allt jag sagt har ju varit sant, varför ska du göra det så svårt för mig, du vet att det aldrig blir okej igen, vi kommer aldrig tillbaka dit, vi pratar ju inte mer, det finns ju inget kvar, vet inte varför, men jag orkar inte krama dig längre, jag gråter bara jag tänker på dig,jag vill inte röra dig, då kommer allting tillbaka, alla blickar, jag vill inte att du ska säga förlåt, eller berätta hur mycket du älskar mig,jag vet att du aldrig älskade mig, att du aldrig varledsen för orden du sa, jag vet att du tänkte länge på hur du skulle säga det, du vet att jag är trött på dig, önskar tyvärr att allt bara försvann, vill inte vara kvar längre.Jag vet att jag nu säkert inte kommer skriva på länge, för jag själv kommer inte finnas med,jag ska nog gömma mig några dagar, det gör så ont att se på allting, jag orkar inte ens gå tillbaka dit, vill bara berätta hur jäkla hårt han sårade mig,igenom att säga det där, dom få, ja dom väldigt små orden, som jag i mitt huvud förstorade, det gör ont, jag vill inte se på honom, jag vill sluta med det här, han har kanske rätt, jag kanske kämpar för något helt omöjligt, kanske är det menlöst, helt sömnlöst, men som sagt, jag har kommit tillbaka i den här känslan, precis som Mars förra året, jag var helt off, jag tänker inte köpa in mer, men just nu, för att komma ur det, måste jag ha lite, bara lite, förlåt alla jag lovat.. skulle ni bjuda på eran famn skulle jag ha något annat att ta tag i, nu försvinner jag ner i beroendet, och alla kärl i kroppen spricker, det rinner blod överallt, men vet ni? Ibland känns även det bra, just nu vet du inte vad som är rätt eller fel, jag tror att jag sjunker, jag brukade göra det, bland kändes det bra, tänk om man drunknar, nej hejdå, hoppas det går bra att jag inte torkar upp det där.......gfo