Nittiotre tårar grät jag ikvällFör nittiotre dagar är det nuSen du sa attDu trodde att vi skulle vara förevigtOch elva saknads utmärkelser senareDet var hundrafyra dagar Sedan dina läppar kyssteMina och viskadeEvigheten är bortom våran synDu bar mig Genom din perfektStädade lägenhetFör att visaAtt du är man nogAtt hålla mig varmElden kunde inte göra det värre nuHade vi brunnit Hade vi varit evigaMen så snart ljusen slocknatOch vi somnadeOch jag lämnade digFör att igen få lärdomAv vad livet ärFörstår du hur jag saknar digIdag 28 mars 2007Det har aldrig känts värreÄn 28 december 2006