SvartsjukaKanskeMen ändå blåser det inSom att fönstret aldrig blivit stängtDet är iskallt men glansenKladdas av på allt som rörs vidÖnskar att jag vågadeSäga hur svartsjuk jag varDå du saJag älskar digJag ville bara berättaVarje mening som skrevsI mitt huvud, det fanns merOch merMen aldrig tillräckligtAldrig nog för att komma utJag ville bara sägaAtt allt du harDet vill jag haAllt du hörOch rörOch allting du ser när du vaknarOch det du tänder när du kladdarDet blir mitt varje gång jag släckerLampanJag kan inte vilja vara hos dig mer..