Allstå, när man träffar någon man pratat med mycket innan, typ "Du är så söt, jag skulle kunna äta upp dig!" Att höra sånt värmer ju hjärtat, och ger samtidigt mycket krav på personen när man väl ska umgås, tänk om det jag sagt innan inte alls känns så när jag väl ser på honom, kanske jag inte smälter när han kramar mig, jag har funderat så mycket på det där, och varje gång det hänt mig, så har det faktiskt gått till så att allt varit perfekt, det har det faktiskt, det är bara en sak.. "du och jag föralltid!" det är nog det enda vi aldrig kunde hålla, det löfte jag måste sluta lova mig själv, och vi måste sluta lova varandra, kanske håller det längre om vi inte tänker på det, kanske är du sötare om jag aldrig sagt att du är det..