Jag känner mig som en sådan, en sådan som tar saker allvarligt.Ständigt blir jag upprörd över svordommar ifrån andras munnar, själv sitter jag här med ansiktet målat svart utav alla dumma ord jag säger dagligen, jag tror att jag är rädd för att världen ska bli för hemsk med alla dessa ord, och rädd för att den ska bli för bra utan, jag försöker hålla det borta samtidigt som jag försöker behålla, det här går inte, jag blir galen.. Ge mig bara ork! Har snart inga ord kvar, men jag lever i musiken, och jag lever i mina tankar, där är min perfekta värld, här behandlar vi alla väl, men det är också tufft, så ja, perfekt kallar jag det.Och en låt har aldrig rört mig så mycket som denna:Någon hade sagt att jag var fegLilla Ego fy skämsAtt jag alltid stod där bakom och höll medSanningen kännsJag har skuggat dig i kylan en hel dagför att lämna tillbaksden undanflykt som jag stalTar 2:an sitter Ensam längst bakLilla Ego sitt stillJag har gått i dina fotspår hela danTill Hagnesta HillDen först snön har fallit allt är halt och min halsduk blev kvarPå en hållplatsutanför stan…Jag samlar allt mitt mod där vid allénLilla Ego har rymtJag skrek med målbrottsröst jag hatar erSom barn var jag grymDen här känslan som jag harär inte minDen blev kvar, är den din?Den smakar som Du…Det är tårarKan man gråta som en karl?Snälla du förlåt migJag glömde vem Jag varSnälla sluta lyssnaGlöm allt jag saJag mår braDu måste lämna mig ifredDet är tårarKan man gråta som en karl?Snälla du förlåt migJag glömde vem Jag varSnälla sluta lyssnaGlöm allt jag saJag mår braDu måste lämna mig ifredJag behöver ingen hjälpVill du hjälpa hjälp dig självJag behöver ingen hjälpså lämna mig ifredLämna mig ifred/Kent