Har jag någonsin varit såhär hemsk

Tårarna har runnit många gånger

Onödiga skäl eller inte

Jag bryr mig

Jag bryr mig alltid

Alldeles för mycket

Ger du mig vägen

Så be mig hålla den

Mina frågor slutar aldrig flöda

Jag tappar greppet om verkligheten

Så snälla

BE mig att ge dig allt

Annars är jag föralltid ensam. 

Nej men vad ska jag säga då

Utan dessa frågetecken

Och "Snälla lita på mig" tjat

Vi kommer att dö

Vilket håll jag än tejpar kompressen

Det finns inga mirakel

Det är jag och du

Dina händer i mina

Så sluta gråta varje gång jag berättar

Jag måste gå.. 

Varför skulle ens tanken komma och lägga sig här hos mig

Varför ikväll

Ekot ifrån skriken gör det bara svårare att tänka ikväll

Snälla kom tillbaka en annan dag

Då det är lite svalare och inte så soligt

Det är då jag orkar

Ta emot dig 

Igen

Gå din väg.. 

Syster<3

Mest önskar jag nog (Och inte bara dubbeltid då!)

Att dina armar skulle vara mina

Och mina armar skulle vara varma

Jag skulle aldrig frysa

Och jag skulle aldrig skaka

Hur mörk himlen än skulle bli

Skulle du vara ljuset 

Trots att du inte sken

Om jag så blundar så ser jag dig le

Jag vet inte vad jag ska göra med mina "svag-tillgångar"

Aldrig sett dom såhär

Det blir ju bara jobbigare.. 

Skammen bara lägger sig på mig

Äger mig

Och förgör mig

Jag är inte jag

Jag vill ju inte vara jag

Timmar har jag spenderat på den svart-vitringade mattan

Massa blodfläckar i det vita gör ingenting bättre

Så när vi tar tag i det här.. 

Blir svart för ögonen

Då era öron blir fylls

Hur mycket ni än gräver

Så kommer alltid den där äckliga blicken finnas där

Ni tycker synd om mig.. 

Hur ska jag formulera mig med ord

Du stoppar dina öron med bomull

Blundar och låtsas sova

Du rivs i bitar

För mitt hjärta finns inte i dina händer

Ärligt talat

Så vet jag inte vart den finns

Den kan gott gömma sig

För vänner bara sårar

Och kärlek skiner in i mina fönster