Jag klarar inte av att ha den här scenen i mitt huvud

Inte det här minnet utav att jag faktiskt älskat dig

Jag vill inte ha dig mera någonstans

- 

Det var "the perfect moment"..

Hans tårar rann helt avvinkande där i mörkret

Han vågade nog inte titta på mig

Min röst bad honom tyst att krypa ner hos mig

Jag höll honom hårt om bröstet då han berättade hans största svaghet

Det smög sig bara kloka, fina & tröstande ord ur min mun den kvällen

Pussandes hans nacke och viskande i hans öra

En liten röst kröp ur mig, jag sa tack

Jag viskade att jag älskade honom

Han blev lite tjurig över att jag pratade så mycket tror jag

Men till något slut så sa han detsamma

Han sa "Mira, jag älskar dig!"

Jag har lurat mig själv
För många gånger nu

Jag trodde kärlek som din
Var lätt att fånga nu

..Men Håkans ord
Kan inte ta mig någonstans
Här står jag och älskar för första gången
Och aldrig har jag känt ensammare