Att dom där orden ifrån en människa jag aldrig hört rösten på, en människa som aldrig funnits i mitt huvud förut, denna okända person, som påverkade mina känslor på detta kusliga sätt.

Jag är osynlig, helt utom räckhåll, du kan inte se mig längre, jag tror inte ens att du hör. Min spegelbild är utsuddad, varje andetag har tappat sin mening, det är inte längre kroppens jobb att ta hand om dom. Jag har för mycket på tyngd på mitt bröst, du ser inte allt du kastar på mig. Ni ser inte när ni trampar på mig, allt ni säger när ni tror att jag inte är där. Och det ni inte säger när jag är där, jag hör ingenting, allt ljud har försvunnit, det enda jag kan är att se, jag ser era läppar, jag ser era hänsynslösa skratt, det ni gör emot mig, det gör ont, jag går sönder snart, bit för bit varje dag, snart finns jag inte mer, finns det någon sorg i den meningen, kan du se det jag säger, hör du det jag visar, varför kan du inte röra mig, titta på mig, höra mig, BARA MIG MIG MIG MIG!!!

Ni påstår att det är så mycket aber, dag ut och dag in så lyssnar jag på erat gnäll om hur himla dåligt ni har det, det är absurt, jag blir så trött på det, att ni inte förstår vad fan ni säger, det är ju självklart att jag förväntar mig något tillbaka ifrån er, jag orkar inte hela tiden finnas där för er, alltid ställa upp, om jag aldrig, ALDRIG får något tillbaka, ibland kan jag känna att jag måste vara snälla Mira, precis som ni ser mig, men ibland, så känns det också som att jag bara vill säga åt er att hålla käften och gå därifrån, men det klarar jag inte, jag älskar er, jävla raringar, jag skulle aldrig kunna skada er, önskar ni visste hur jobbigt det känns för mig varje gång ni säger Nej, eller bara jag vet inte om jag orkar, kanske Vi får se, som får mig att känna att ni tvekar, det känns som att ni ger upp våran vänskap, vad gör jag fel, varför vill ni inte längre? Jag ger upp snart, jag orkar inte mer, ni gör mig ledsen, tyvärr så har jag knappt något hopp kvar. Snälla förvåna mig, ge mig något, kanske ett ord bara, jag ber er..

Jag orkar inte se dig längre, orkar inte tänka på dig, orkar inte höra ditt namn ur andras munnar. Jag orkar inte se ditt namn på min msn, jag raderar allt, snälla kan jag inte bara få glömma. det smärtar att tänka på dig, jag vill inte mer. Men jag har så mycket kvar utav dig, så mycket minnen, men jag vill inte, allting brinner, men kommer dom verkligen förvinna, för evigt? om jag nu kastar askan, kommer du raderas ur mitt minne? jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Ta mig ifrån det här nu, snälla.

Ni, som ser rakt igenom mig, som hör mina tankar. Ni som vet att morgondagen alltid kommer vara ljus så länge vi är tillsammans, och ni som önskar ni kunde ge allt. Ni som vet att jag alltid kommer känna likadant, att det inte finns något som kommer skilja på oss, ni vet att jag alltid ställer upp för er när som helst, jag ska berätta allt för er, bara ni ger mig en chans, jag ska hålla er i handen så fort vägen blir hal, kommer alltid vara eran axel att släppa ut sorgen på, det vet ni, och jag kommer aldrig glömma det vi haft tillsammans, det finns inget jag hellre vill än att se er glada, jag älskar er så fruktansvärt mycket.Sophia, Suise, Sofia, Sabine och Ronja.Ni gör mig till den fina person jag är.

Med djup förtvivlan måste jag säga att jag kommit över något jag verkligen behöver, ja jag behöver dig. Jag blir så bedrövad av att inte se dig le längre, det är ledsamt att inte höra ditt skratt längre. Jo självklart minns jag kanske varje ord du någonsin sade till mig, men ändå känns det som att jag vill ha mer, jag vet inte om jag hade kännt så ifall du fortfarande skulle vara hos mig, Men nu, idag, inatt, ja precis nu, så finns det ingenting annat jag vill ha, än din värme och dina mjuka händer. Jag har aldrig vågat säga det men.. Älskling, jag är fylld av rädsla.

Dessutom så säljer jag mina skor för 150kr, omså 100kr.36;or, alldelles nya.

Egentligen undrar jag vad det är du vill ha ut utav det du gör. Du säger "Jag har köpt något åt er!". Vill du då att vi ska omfamna dig med kärlek och tacka dig och få dig att se ut som hjälten. Jag vet inte. Jag älskar dig, men jag tror inte att du kan köpa min kärlek. Du kommer alltid vara här och jag kommer alltid älska dig, du är en stor person för mig. Så jag förstår inte varför du känner att du måste köpa saker åt oss för att få något tillbaka. Känner du att du måste göra det för att du känner dig bättre då? För jag tycker att du är bäst redan. Snälla berätta för mig, Vad är det du tänker på när du går där i affären. Du är välkommen hit oavsett vad du ger oss, vi accepterar dig för den du är, snälla förstå det. Jag kan inte ta emot mer, du har givit mig allt redan. Jag hjälper dig, vad det än är. TÄNK PÅ DET!