Jag vet inte om det är något jag är lycklig för, eller om det vore något jag skulle vilja ändra på med den saken. Jag har ingen aning om vad jag gör här ute, det är ju svinkallt. Jag borde vara hemma med mina vänner, men här står jag nu. Jag kan inte släppa tanken, det var nog det enda som förde mig hit ut. Jag förstår inte vad som får den att komma tillbaka var minut. Jag börjar inte tröttna, men det är bara det att jag har aldrig varit såhär rädd förut.