Alla inlägg den 19 september 2006

Av ingenting - 19 september 2006 20:14

Jag orkar inte se dig längre, orkar inte tänka på dig, orkar inte höra ditt namn ur andras munnar. Jag orkar inte se ditt namn på min msn, jag raderar allt, snälla kan jag inte bara få glömma. det smärtar att tänka på dig, jag vill inte mer. Men jag har så mycket kvar utav dig, så mycket minnen, men jag vill inte, allting brinner, men kommer dom verkligen förvinna, för evigt? om jag nu kastar askan, kommer du raderas ur mitt minne? jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Ta mig ifrån det här nu, snälla.

Av ingenting - 19 september 2006 19:55

Ni, som ser rakt igenom mig, som hör mina tankar. Ni som vet att morgondagen alltid kommer vara ljus så länge vi är tillsammans, och ni som önskar ni kunde ge allt. Ni som vet att jag alltid kommer känna likadant, att det inte finns något som kommer skilja på oss, ni vet att jag alltid ställer upp för er när som helst, jag ska berätta allt för er, bara ni ger mig en chans, jag ska hålla er i handen så fort vägen blir hal, kommer alltid vara eran axel att släppa ut sorgen på, det vet ni, och jag kommer aldrig glömma det vi haft tillsammans, det finns inget jag hellre vill än att se er glada, jag älskar er så fruktansvärt mycket.Sophia, Suise, Sofia, Sabine och Ronja.Ni gör mig till den fina person jag är.

Av ingenting - 19 september 2006 03:55

Med djup förtvivlan måste jag säga att jag kommit över något jag verkligen behöver, ja jag behöver dig. Jag blir så bedrövad av att inte se dig le längre, det är ledsamt att inte höra ditt skratt längre. Jo självklart minns jag kanske varje ord du någonsin sade till mig, men ändå känns det som att jag vill ha mer, jag vet inte om jag hade kännt så ifall du fortfarande skulle vara hos mig, Men nu, idag, inatt, ja precis nu, så finns det ingenting annat jag vill ha, än din värme och dina mjuka händer. Jag har aldrig vågat säga det men.. Älskling, jag är fylld av rädsla.

Av ingenting - 19 september 2006 02:28

Dessutom så säljer jag mina skor för 150kr, omså 100kr.36;or, alldelles nya.

Av ingenting - 19 september 2006 02:26

Egentligen undrar jag vad det är du vill ha ut utav det du gör. Du säger "Jag har köpt något åt er!". Vill du då att vi ska omfamna dig med kärlek och tacka dig och få dig att se ut som hjälten. Jag vet inte. Jag älskar dig, men jag tror inte att du kan köpa min kärlek. Du kommer alltid vara här och jag kommer alltid älska dig, du är en stor person för mig. Så jag förstår inte varför du känner att du måste köpa saker åt oss för att få något tillbaka. Känner du att du måste göra det för att du känner dig bättre då? För jag tycker att du är bäst redan. Snälla berätta för mig, Vad är det du tänker på när du går där i affären. Du är välkommen hit oavsett vad du ger oss, vi accepterar dig för den du är, snälla förstå det. Jag kan inte ta emot mer, du har givit mig allt redan. Jag hjälper dig, vad det än är. TÄNK PÅ DET!

Av ingenting - 19 september 2006 00:05

Jag förstår inte hur en person, bara dyker upp helt plötsligt utan någon förvarning alls och blir en del av ens liv, ger en så mycket kraft och den självkänsla man alltid letat efter. Den där kraften att få andra att må bra oavsett hur ens egen situation ser ut och personen som får en att aldrig kunna släppa leéndet i den personens närhet. Att aldrig vilja tala illa om någon, att bara få personens viljor beviljade utan att ens tänka på att tveka. Att den personen kan få en att vilja så mycket med sig själv. Det här personen som ser en som ingen annan någonsin gjort, den här personen tror på en. Den här personen vet att om du vill så kan du, ja den personen man vill berätta allt för och personen som alltid vill höra det man vill ha sagt. Personen som alltid vet om något är fel eller om något fruktansvärt bra har hänt. Den här personen som man gör allt för att inte mista. Hon som är så mycket mer än hon själv tror, hon som påverkar folk på ett sätt hon själv aldrig tänkt på att hon skulle kunna. Hjärtat, det finns nog aldrig tillräckligt med ord för att tacka dig för allt du givit mig, allt du bevisat och alla dagar du funnits där. Du får mig att tro på mig själv. Jag är idag den människa jag alltid sett i spegeln, men aldrig kunnat skapa i mig själv. Och det tack vare din röst i mitt huvud varje kväll som berättade för mig hur jag skulle ta itu med problemet som kom härnäst. Du är fantastiskt bra. Jag ger dig allt, om du bara ber mig. Och det minsta jag kan göra är att tacka dig. Tack raring, tack!

Tidigare månad - Senare månad
Ovido - Quiz & Flashcards