När jag kollar tillbaka på inlägget jag skrev den 27 februari 2007 kl 01:20

Så blir jag överlycklig

Jag känner mig som..

Jag känner mig som något bra!

Inte trodde du att jag skulle känna mig bättre än dig inte.

Tack för att du kränkte mig så hårt att jag gav mig själv denna lycka.

Att jag blir rädd kanske inte är så konstigt
Eller glädjen jag inte kan undgå att känna

Du har alltid varit det bästa som hänt mig

Och när du säger att jag också är det

Så skrämmer du mig

För jag lämnade dig

För att jag trodde att jag inte var det

Varför är du så sen

Varför kommer du nu?

Jag har väntat i evigheter på att vara någon

 För dig

Jag älskar dig

Det har jag gjort i 6 månader nu. 

Och jag blir så arg...

bara av att höra din röst

se dina ögon gör mig rasande

och jag kommer sakna dig

men jag blir ännu mer arg när jag inte vet

ifall jag någonsin kommer sluta att bli arg

kanske den dagen jag blivit mogen nog att förstå

att ni har gjort en del av mig till den jag är

jag blir så irriterad

på att höra erat klagande

visst är det något varje människa får vara med om

men jag blir så less

och jag orkar inte mycket längre

vill bara bort

iväg någonstans där jag slipper höra

och där jag kan längta efter er...

- Där inte allting blir så komplicerat

och där jag kan vara för mig själv

utan att bli arg och utan att bli irriterad.

with love sabine

Åh.. så kommer vi tillbaka till ångesten..

Igentligen är det ingen som har riktigt sagt att livet leker

och att man kan leva livet som ung

och vem har sagt att en student är brefriande

man blir ju bara innfångad

trasslar runt i ett stort nät

så mycket som förändras i familjen medan tiden passerar

hela livet förändras utan att vi tänkter på det

snart var det dags att flytta hemmifrån tänker man sen

men vad har man lärt sig då?

och vad är det som gör att vuxna tar mer ansvar

jag vill aldrig växa upp, men inte heller alltid vara för liten..

det är bara en tidsfråga innan värkligheten far åt helvete,

men en sak vet jag, jag älskar dig.

with love sabine

Ibland vet jag inte hur jag ska bete mig

och det stör mig så hårt

att jag ibland sabbar en jävla massa

och sedan skyller på mig själv

Ibland är det sådan

som gör att jag kan ligga i min säng och vägra gå ut

dag efter dag

tillsist måste jag gå ut för att få känna luften

och det är oftast då problemet också går över

men varför fortsätter jag då

jag vet ju om mina bekymmer

och jag vet vart jag gör fel

men ändå, så fortsätter jag

varför ändrar jag inte på det,

varför fortsätter jag?

with love sabine

Jag vet inte om du förstår mig när jag ger dig mina blickar

Du vet nog inte vad jag vill få utav alla mina svåra ord

Alla frågor om dina misstag och lyckor

Det förstår du nog inte

Att det är lite förtrollande

För mig att få höra om
Du har nog ingen aning om att när du tittar på mig

Då känner jag det i hela kroppen

När du rör mig..

Känner jag knivhugget i ryggen

All skit du fick mig att känna

Alla hemska ord du sa
När allt jag ville var att vara föralltid..

Allt jag ville var att vara med dig
Kanske en sista gång.