och jag sa

- ring mig, den dan det börjar regna.

Ord efter ord
läser jag det mest vackraste
och skapande, det gör jag med
lyssnar på något så underbart
hjärnan blir som bortom min kontroll
sedan blev allt så grått
nu finns det bara svart och vitt kvar
men jag fortsätter
och läser varje rad
ord för ord
meningen i boken slukas upp
helt plötsligt bläddrar jag sida
börjar om på nytt
- och jag blir så rensad
från allt och alla
bara jag och..
jag tror det kallas
- poesi.

with love sabine

För en småstad kanske jag inte håller mig samman
ute på landet känner jag mig vilsen men förtrolig
i en stor stad blir jag osynlig, förstummad och borttappad
i vilsen ömmhet blir du vacker och genant
för troligen bor du djupt inne i min mörka, skära kropp
du är allt lagom intryck
och jag vill hålla om dig så
du är vacker och när jag ser dig
fylls jag av obehag, men också medlidande
du kan varken se eller höra
hur mår du, hur är det ute i den stora världen?
du ser inte
du ser inte alls, du ser inte hur jag har det
och du ser värkligen inte min längtan
du kan inte höra mig gråta
du måste vara blind, kära du
ja, du måste vara blind,
älskade du...

with love sabine