Jag känner mig inte alls så som ni kan beskriva mig. Jag känner aldrig att jag alltid finns där, det känns som att jag sviker, gång på gång. Känns som att jag aldrig räcker till för er. Den jobbigaste känslan är nog att jag vet att ni inte bryr er om vad jag har att säga längre, ni har tagit det som en vana att jag bara vill veta bäst. Ni tror inte att jag är fullt seriös med det jag gör. Ni tror inte på mig längre. Det känns som att jag börjar tappa tron på er, och det gör ont att säga det. Jag har funderat på att lämna er. Men hur kan jag känna mig sämre, än jag redan gör? Ingenting ni säger kan rädda mig. För ni har sagt för mycket, jag har blivit immun mot era ord. Jag kommer sakna er.. Tror jag.