Det finns så mycket jag vill berätta, så många små saker jag trevat mig igenom.
Men de små pusselbitarna i mitt liv kan vänta. Jag har något mycket större än så att kasta ur mig.

 

wiolettan

11 mars 2013 15:55

Tack, för titten hos mig och välkommen tillbaka.

Ibland fylls vi invändigt med så mycket känslor att orden blir för små.
Men, det känns alltid så bra då pusselbitar hittar varandra.
Kram!

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu vet jag inte vart du är. Jag kan inte ens föreställa mig.  Det gör att jag känner mig vilsen.   Din frånvaro gröper ur mitt inre. Varje dag som går. Jag är snart tom.   Vem är du?  Hur mår du, raring?   ...

Jag plockade vilda blommor idag.Sprang längst vägkanten, men det gjorde ingenting för dom är så vackra.Pryder mitt hem och doftar gott. Det gör mig på bättre humör och jag har känt mig gladare idag än på länge.Jag vill inte släppa den känslan därför ...

  Jag är rädd för att jag inte har vad som krävs för att ta sig upp denna gången.Förlåt måne. Förlåt att jag lät dig se på. Förlåt för att jag inte är starkare. Det har bara gått några dagar men jag är på väg åt en annan riktning. Jag önskade bara ...

Du lovade mig allt. Allt jag vill ha, allt jag drömt om, allt jag önskade att jag redan haft. Men du tar tillbaka allt igen, lika snabbt som du lovat bort dina ord till mig. Är det såhär kärlek känns? Är det såhär sårbar kärleken så lätt tar över min...

Hur lyckas jag alltid finna min väg tillbaka till den där isande känslan i magen. Den där känslan man har precis innan ett plötsligt fall. När allt i en tiondels sekund stannar upp och tankarna hinner flyga "nu dör jag".När kroppen och sinnet tappar ...