Jag har stått stilla så länge, flytit med strömmen.
Jag vet inte längre hur man gör när man talar, går.. Lever. 
Har en märklig känsla i bröstet när jag skriver, som om jag är utom mitt element, men det är här jag hör hemma, jag borde förstå det, men trots det så känns det som om jag hamnat på en plats jag inte riktigt vet vad jag gör där. 
Ge mig en sekund att minnas varför jag inte tittar på molnen i denna sekund, varför jag gömmer mig bakom ett mörker. 
Hur kommer man tillbaka, bort ifrån stigen som bara leder dig i cirklar. 
Allting jag skrivit om tidigare är borta. Jag är inte längre jag, som sitter i de orden. Jag är en annan jag, och jag tror inte att jag riktigt lärt känna mig själv idag. 
Hur börjar man? Hej jag heter Mira. Folk har kallat mig många namn fram tills nu, men jag är Mira.
Oavsett.

Tänkte skriva hur gammal jag är, men jag minns inte..
Måste nog räkna, kanske är en bra sak att hålla reda på..
9192939495969798990001020304050607080910111213
Jag är 22 år, senast jag använde ord var när jag var 17. 
Har jag glömt bort hur man gör?
Gör jag fel?

Det är så mycket jag tappat på vägen. 
Saker jag knappt kan leva utan, som sitter som en ständig hjärtattack i mitt bröst.
Som dig. Trots att jag vet att du inte är långt borta när jag än skulle behöva dina ord.
Du är inte här.

Jag har ett liv som jag inte känner igen mig i. En kärlek som inte riktigt förstår mig.
Som känner mig som någon jag egentligen inte är.

Du är den enda som ser mig som jag alltid varit.
Bakom fel och brister så är vi samma sak. 
Du har lämnat ett mörker i mig, och jag hoppas att du ser att jag behöver dig. 

Du är inte här, men.
Du är en del av mig, som i hjärtat gör mig hel.

Vad gör mig till mig idag?
Jag vet vad jag vill att jag ska vara, kanske om jag önskar tillräckligt mycket så kanske det händer?
Kanske inte..
Jag tappar tråden, och känslan sitter kvar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu vet jag inte vart du är. Jag kan inte ens föreställa mig.  Det gör att jag känner mig vilsen.   Din frånvaro gröper ur mitt inre. Varje dag som går. Jag är snart tom.   Vem är du?  Hur mår du, raring?   ...

Jag plockade vilda blommor idag.Sprang längst vägkanten, men det gjorde ingenting för dom är så vackra.Pryder mitt hem och doftar gott. Det gör mig på bättre humör och jag har känt mig gladare idag än på länge.Jag vill inte släppa den känslan därför ...

  Jag är rädd för att jag inte har vad som krävs för att ta sig upp denna gången.Förlåt måne. Förlåt att jag lät dig se på. Förlåt för att jag inte är starkare. Det har bara gått några dagar men jag är på väg åt en annan riktning. Jag önskade bara ...

Du lovade mig allt. Allt jag vill ha, allt jag drömt om, allt jag önskade att jag redan haft. Men du tar tillbaka allt igen, lika snabbt som du lovat bort dina ord till mig. Är det såhär kärlek känns? Är det såhär sårbar kärleken så lätt tar över min...

Hur lyckas jag alltid finna min väg tillbaka till den där isande känslan i magen. Den där känslan man har precis innan ett plötsligt fall. När allt i en tiondels sekund stannar upp och tankarna hinner flyga "nu dör jag".När kroppen och sinnet tappar ...