Hur blev vi sånna bästavänner som vi är nu?

Jag tror att vi gör varandra till någonting..

Jag hittar mig, med dig

Och jag hittar han, med dig

Förstår inte hur det går till

Hur du får mig att älska mig själv så mycket idag.

Och jag tycker om Max <3

Visst är det väl lite spännande

..Men vad förväntar jag mig?

Jag har inte tänkt på någonting idag

Det känns jobbigt

Ärligt talat.

Ska jag behöva förklara

Varför jag vill bli kramad och hållen

Av vilken anledning

Jag önskar dig vara allt

Det är smärta, en smärta som gör ont

Innerligt;

Men Moby, jag hoppas du mår bra;

Jag tror att jag blivit bortförd.

Våra minnen har säkerligen

Blåst bort

Med vinden ifrån ditt fönster..

Räcke

Kanske har du glömt

Din så kallade Eviga känsla

En känsla har du minsann

Minst sagt en önskan..

Hennes blonda hår som skall bleka

Mig, Bort

Ifrån orden som förklarar oss

Som allt vi någonsin var för varann

Nej det gör inte ont

Jag känner ingenting längre

Smärtan har runnit bort

Men jag vet inte varför jag försöker ljuga för mig själv

Jag ger mig ingenting nytt

Jag håller fast i samma stamm och jag älskar den så

Har vuxit fast i varje rot och kan tyvärr se hundratals livsringar med dig

Varför släpper du mig

Jag håller din hand hårdare än någonsin

Känner du inte mig längre

Vem har jag blivit..

Var har du gjort mig till?

"Ja stackars han som aldrig gråter
fast han släpar på ett höghus
Vad är det ingen ska få se
som ingen inte redan sett
och vart ska det där huset.."