Vad kan jag väl säga om någonting annat

Jag är helt förtvivlad

Inte heller kan jag sluta tänka på

Hur du bara struntade i känslan

Som skulle välla över mig

Inom bara några timmar ifrån "Hejdå, skynda dig nu!"

Kan inte gå samma väg igen

Det är dina fotsteg jag ser

Ditt skratt som ekar i gatlyktorna

Tyst nu och lyssna på mig

Var vaken ett tag extra

Du behöver det här

..Eller det gör jag iallafall.

Förstod du

Exakt varför jag berättade för dig

Hur mina tankar betér sig när du inte är här

Hur mina armar lägger av

Om du inte håller mig

Det är väl inte helt sant

Men saken är den att

Jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt att inte veta

Vad du heter.. 

Har jag någonsin varit såhär hemsk

Tårarna har runnit många gånger

Onödiga skäl eller inte

Jag bryr mig

Jag bryr mig alltid

Alldeles för mycket

Ger du mig vägen

Så be mig hålla den

Mina frågor slutar aldrig flöda

Jag tappar greppet om verkligheten

Så snälla

BE mig att ge dig allt

Annars är jag föralltid ensam. 

Nej men vad ska jag säga då

Utan dessa frågetecken

Och "Snälla lita på mig" tjat

Vi kommer att dö

Vilket håll jag än tejpar kompressen

Det finns inga mirakel

Det är jag och du

Dina händer i mina

Så sluta gråta varje gång jag berättar

Jag måste gå.. 

Varför skulle ens tanken komma och lägga sig här hos mig

Varför ikväll

Ekot ifrån skriken gör det bara svårare att tänka ikväll

Snälla kom tillbaka en annan dag

Då det är lite svalare och inte så soligt

Det är då jag orkar

Ta emot dig 

Igen

Gå din väg.. 

Syster<3

Mest önskar jag nog (Och inte bara dubbeltid då!)

Att dina armar skulle vara mina

Och mina armar skulle vara varma

Jag skulle aldrig frysa

Och jag skulle aldrig skaka

Hur mörk himlen än skulle bli

Skulle du vara ljuset 

Trots att du inte sken

Om jag så blundar så ser jag dig le

Jag vet inte vad jag ska göra med mina "svag-tillgångar"

Aldrig sett dom såhär

Det blir ju bara jobbigare..