Jag vet inte hur hopplöst jag önskar att allting ska vara som det borde.
Det är tomt och jag är själv.
Jag ser dig knappt längre, hör dig inte alls.
Men trots det så dyker du upp ibland.

Ja jag kan drömma om dig.
Men när jag öppnar ögonen och ser vem du är.
Så ser jag att det inte alls är dig jag drömmer om.
Du är någon annan.

Och jag vet inte om jag vågar sluta drömma.