Direktlänk till inlägg 5 mars 2007
Mina steg blir allt för tunga för mig att bäraJag tror inte du såg migOch vattnet blir bara torrare och torrareDet rinner ut som saltoch mina ögon torkar ut allt merjag tror inte att du ser.. inte längreHur mycket jag än skrattar och lerÄven om solen kommer vara det enda vi serOch om så morgon dagen är den vackrasteDu kommer aldrig kunna se dig med migDu har lätt för det härKuddar i hela din säng, röda svarta och gråÄnda sen dess, ända sen du bad mig att gåInte igen, aldrig igenJag tar det bara för att slippaOavsett allt blod så känner jag känslanJag slipper känna dig, jag känner ossMen du vet.. aldrig igen.
Nu vet jag inte vart du är. Jag kan inte ens föreställa mig. Det gör att jag känner mig vilsen. Din frånvaro gröper ur mitt inre. Varje dag som går. Jag är snart tom. Vem är du? Hur mår du, raring? ...
Jag plockade vilda blommor idag.Sprang längst vägkanten, men det gjorde ingenting för dom är så vackra.Pryder mitt hem och doftar gott. Det gör mig på bättre humör och jag har känt mig gladare idag än på länge.Jag vill inte släppa den känslan därför ...
Du lovade mig allt. Allt jag vill ha, allt jag drömt om, allt jag önskade att jag redan haft. Men du tar tillbaka allt igen, lika snabbt som du lovat bort dina ord till mig. Är det såhär kärlek känns? Är det såhär sårbar kärleken så lätt tar över min...
Hur lyckas jag alltid finna min väg tillbaka till den där isande känslan i magen. Den där känslan man har precis innan ett plötsligt fall. När allt i en tiondels sekund stannar upp och tankarna hinner flyga "nu dör jag".När kroppen och sinnet tappar ...
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
| 1 | 2 |
3 | 4 | ||||||
| 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
| 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
| 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | |||
| 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 | ||||
| |||||||||