En sån där mäktig känsla som gör en alldelles förstummad för att man tror sig säga saker som bara blir fel, man blir rädd att bli sedd på fel sätt, man känner sig lite underlägsen, men samtidigt för nyfiken för att låta bli att önska sig till någons armar, man kan inte undgå ifrån att bli svartsjuk på alla andra som ständigt får den där bekräftelsen utav dig, att dom tillhör dig, och att du aldrig vill mista dom, man står där brevid och önskar litegrann att man hade något mer, som gjorde en lite intressant, något som fick dig att vilja ha, det där lilla extra alla letar efter i någon, ja jag önskar..Den här bilden utav dig strålar av en känsla; jag vill, jag vill!

 

eehm...Wurre?

21 januari 2007 02:20

Jaaa läääätt....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu vet jag inte vart du är. Jag kan inte ens föreställa mig.  Det gör att jag känner mig vilsen.   Din frånvaro gröper ur mitt inre. Varje dag som går. Jag är snart tom.   Vem är du?  Hur mår du, raring?   ...

Jag plockade vilda blommor idag.Sprang längst vägkanten, men det gjorde ingenting för dom är så vackra.Pryder mitt hem och doftar gott. Det gör mig på bättre humör och jag har känt mig gladare idag än på länge.Jag vill inte släppa den känslan därför ...

  Jag är rädd för att jag inte har vad som krävs för att ta sig upp denna gången.Förlåt måne. Förlåt att jag lät dig se på. Förlåt för att jag inte är starkare. Det har bara gått några dagar men jag är på väg åt en annan riktning. Jag önskade bara ...

Du lovade mig allt. Allt jag vill ha, allt jag drömt om, allt jag önskade att jag redan haft. Men du tar tillbaka allt igen, lika snabbt som du lovat bort dina ord till mig. Är det såhär kärlek känns? Är det såhär sårbar kärleken så lätt tar över min...

Hur lyckas jag alltid finna min väg tillbaka till den där isande känslan i magen. Den där känslan man har precis innan ett plötsligt fall. När allt i en tiondels sekund stannar upp och tankarna hinner flyga "nu dör jag".När kroppen och sinnet tappar ...