Ni påstår att det är så mycket aber, dag ut och dag in så lyssnar jag på erat gnäll om hur himla dåligt ni har det, det är absurt, jag blir så trött på det, att ni inte förstår vad fan ni säger, det är ju självklart att jag förväntar mig något tillbaka ifrån er, jag orkar inte hela tiden finnas där för er, alltid ställa upp, om jag aldrig, ALDRIG får något tillbaka, ibland kan jag känna att jag måste vara snälla Mira, precis som ni ser mig, men ibland, så känns det också som att jag bara vill säga åt er att hålla käften och gå därifrån, men det klarar jag inte, jag älskar er, jävla raringar, jag skulle aldrig kunna skada er, önskar ni visste hur jobbigt det känns för mig varje gång ni säger Nej, eller bara jag vet inte om jag orkar, kanske Vi får se, som får mig att känna att ni tvekar, det känns som att ni ger upp våran vänskap, vad gör jag fel, varför vill ni inte längre? Jag ger upp snart, jag orkar inte mer, ni gör mig ledsen, tyvärr så har jag knappt något hopp kvar. Snälla förvåna mig, ge mig något, kanske ett ord bara, jag ber er..

 

marie

20 september 2006 00:36

ett ord kom här. Du syns och finns! Du hörs och märks! Ok!?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu vet jag inte vart du är. Jag kan inte ens föreställa mig.  Det gör att jag känner mig vilsen.   Din frånvaro gröper ur mitt inre. Varje dag som går. Jag är snart tom.   Vem är du?  Hur mår du, raring?   ...

Jag plockade vilda blommor idag.Sprang längst vägkanten, men det gjorde ingenting för dom är så vackra.Pryder mitt hem och doftar gott. Det gör mig på bättre humör och jag har känt mig gladare idag än på länge.Jag vill inte släppa den känslan därför ...

  Jag är rädd för att jag inte har vad som krävs för att ta sig upp denna gången.Förlåt måne. Förlåt att jag lät dig se på. Förlåt för att jag inte är starkare. Det har bara gått några dagar men jag är på väg åt en annan riktning. Jag önskade bara ...

Du lovade mig allt. Allt jag vill ha, allt jag drömt om, allt jag önskade att jag redan haft. Men du tar tillbaka allt igen, lika snabbt som du lovat bort dina ord till mig. Är det såhär kärlek känns? Är det såhär sårbar kärleken så lätt tar över min...

Hur lyckas jag alltid finna min väg tillbaka till den där isande känslan i magen. Den där känslan man har precis innan ett plötsligt fall. När allt i en tiondels sekund stannar upp och tankarna hinner flyga "nu dör jag".När kroppen och sinnet tappar ...